Titthål in i juni.

Jag är tillbaka i Sverige sen 1,5 månad. Sommarvädret är här och tro det eller ej, jag fick en operation! Titthålsoperation. Det läkaren hittade var en plica, en form av ärrvävnad som bildats inuti knät och liksom låg och skavde och irriterade. Den tog han bort och han sa att ingreppet var litet och gick riktigt bra. 

Det är 2,5 veckor sen och jag har hunnit ta bort stygnen och lämnat kryckorna hemma permanent. Jag går utan problem förutom sent på kvällen om jag varit igång hela dagen. Jag grimaserar och grinar när jag ska gå ner för trappor eller när jag vaknar av att jag i sömnen har sträckt på mig - för det gör så jävla ont att jag inte finner några ord. Jag tror att knät fortfarande är svullet inuti. Jag har blivit hypokondriker kring knät. Jag har googlat och nu är jag helt övertygad om att jag både drabbats av meniskskada av operationen och att det kommer ta ett år att bli av med svullnaden, stelheten och värken. Men ska jag se på det på riktigt och rent krasst så hoppas jag att jag bara är en slow healer och att allt är som det ska. 

Jag är tillbaka på jobbet och i ekorrhjulet. Jag går på heltidsschema och lagar matlådor. Och jag både älskar det och trivs inte alls. Jag sitter på mitt drömjobb samtidigt som jag har andra drömmar. Men jag har insett att allt har sin tid, och just nu är det ganska fluffigt och gött i just det här hjulet jag springer i. Så jag vrider upp volymen på bakgrundsmusiken och kryddar med kanel och skrattar så högt jag kan. Och jag gör mitt bästa. 

Och jag har precis haft en helg i hemtrakterna Småland och kramat på mina föräldrar för första gången på ett halvår. Jag tog med mig den där kärleken också såklart. 








RSS 2.0