Bra och sämre.

Jag är frisk och glad och äter mycket mat. Och jag surfar en del. Jag har haft en dag utan surf sen vi kom hit - det är lagom. Behöver kanske en till snart. Igår när vi åkte hem för lunch somnade jag och när jag vaknade kände jag mig väldigt överkörd. Typ som om någon hade kört med en stavmixer över mig. Det var ingen god upplevelse. 

Bra saker med Bonaire: 
- man kan surfa hur mycket man vill varje dag
- jag är inte det enda surffreaket
- det är varmt, varmare varje dag än det är den varmaste dagen på sommaren hemma
- jag vaknar varje dag och har inget jag måste göra 

Saker som gör livet jobbigare än hemma: 
- duschen har bara kallvatten
- det finns skorpioner
- ibland är befolkningen så avslappnade att jag blir hyperstressad
- strömmen tar slut ganska ofta, och då har vi inget vatten
- det finns en datum när resan är slut 






Vinden är här!

Två blåsiga dagar och inatt gav vi oss själva tio timmar sömn utan problem. Varje natt går strömmen. Det märker vi genom att det blir tyst, då har fläkten slutat surra och därmed blåsa, och då kommer myggen och värmen. Vi har börjat vänja oss nu. Och sover som sagt ganska gott ändå. 

Igår firade vi surfingen som gick förvånansvärt bra, och att Lovisa köpt en ny hängsele, med världens godaste smoothie på stranden. Och efter det var tanken att vi skulle tanka scotern, på vägen dit höll vi alla tummar och tår för att vi skulle ta oss hela vägen på den tanken vi hade då den var nere på rött. Det var väldigt nervösa minutrar. Sen tankade vi full tank för 3dollar. Helt okej billigt! Det är visserligen det enda som är billigt. 

Vi behövde nytt jordnötssmör. Så vi köpte det, med lite socker i och det smakar skit.Superlyckat - verkligen. Nu måste vi köpa nytt. Och det kostar liksom mer än en full tank. 

Dags för surf! 
Sista bilden var i lördags, då fyllde pini 18 år så vi pimpade honom. 







Tiden springer redan

Vinden chillar. Så vi har anpassat oss och chillar ganska mycket vi också. Idag käkade vi en riktigt grym frukost med jordnötssmörsmackor och yoghurt med massor av tillbehör. Vi körde två förmiddagssessions i lightwind tills vinden verkligen hade tagit sina små fötter och gått nån annanstans. Då tog vi våra fötter och la oss i skuggan ungefär tre timmar. 

I morse insåg jag att mina flipflop behövde gå i pension då de varit med på tåget typ två år och den där lilla tygbiten som sitter mellan tårna och liksom gör skon till en sko var obeskrivligt nära att gå av så eftermiddagen bestod av inhandlande av nya(på rea!). Och sen en massa mathandlande och träning och matlagning. Och nu är klockan 20.30 och folk börjar snacka om nattklubb - jag som tänkte att jag var trött. Vi får se vad mina fötter säger om den saken. 

Här kommer lite bilder. För det vill Mia orkar inte läsa allt jag skriver. 

Vi har det i alla fall jäkligt gött. 








Första dagen.

Jag skulle precis gå från köket till vårt rum. Det är ganska mörkt ute den här tiden - klockan är runt åtta och solen har gått ner och det finns inga gatlyktor på den här delen av Bonaire. Som sagt, jag skulle gå från köket till vårt rum. Eftersom att det var mörkt såg jag inte riktigt vägen framför mig och plötsligt krasade det under min fot. Jag har alltså precis dödat en erimitkräfta och samtidigt haft sönder hans boende. Bra början på vistelsen. Bra karma osv. 

Vi har så himla mycket jetlag. Klockan 16 idag var vi redo för sängen. 
Nu är vi mätta också. Imorgon levereras det scoter till oss - problemen löses med plånboken öppen kan man väl sammanfatta första dagen med. 





Let's go!

Nu är väskorna incheckade. Steg ett i nervositetstrappan är taget och det gick bra. Vi lyckades lura dem att våra väskor var exakt samma så att Lovisas gick igenom på samma pris även att den egentligen var klassad övervikt och jättehögt BMI. Det handlar om att radera onödiga problem. 

Nu har jag svalt första resmåltiden. Scones och smoothie på espressohouse. Och mailat mitt sista mail som var tidsreglerat. Tänk. Om några timmar är jag tillbaka i paradiset. För nästan exakt ett år sen klev jag av planet i Sverige efter fem veckor i solen och vinden. Nu är jag på väg tillbaka - som jag har längtat och väntat och suktat och trånat. Det känns som en utopi att dagen är här och fläktar mig i ansiktet.  




RSS 2.0