28dagar kvar

Det finns få saker som gör mig så glad som vindsurfing. Och det finns få saker som gör mig så ledsen och uppgiven som mitt knä gör. Får jag inte det opererat när jag kommer hem så kommer jag bli uppriktigt uppgiven och antagligen söka vård privat och betala precis så mycket de begär. Jag betalar redan det högsta priset - jag sitter still och har ont när de andra surfar. Så har det varit i tre och ett halvt år när det blåst bra i en vecka eller mer. Och för mig så är det fattigt att vara tjugofem och inte kunna ta en promenad utan problem på grund av att sjukvården är efterbliven. Förlåt för uttrycket om någon tar illa upp, men allvarligt? 
Jag har börjat tänka ut ett prehabprogram för vindsurfing som jag ska köra väl hemma sen, både innan och efter operationen. Jag drömmer om att kunna surfa obegränsad. Och jag vill springa, jag har inte sprungit sen januari 2015. 

Förutom just nu då så går surfen ganska bra igen. Jag hade en liten dipp när jag gick bakåt i utvecklingen något rejält. Det händer med jämna mellanrum. Men nu kom jag tillbaka igen och det är så himla roligt att vara ute! Det sjukaste var igår, då gick förmiddagen från att vara omotiverad till att bli jätteglad efter en stund. Och då när jag blivit positiv och glad igen så satte jag ett nytt trick!! Jag satte den bara en gång, men det var viktigt, för jag vet hur jag gjorde och att det inte är omöjligt. Nu ska jag bara vila i eftermiddag och sen ska jag göra allt för att lyckas med nummer två imorgon. Jag har Erik(@erikhakmans1988) att tacka för mycket. Utan honom hade jag inte trott på mig själv tillräckligt för att ens försöka. 

Nu har vi bara en månad kvar här. Lite mindre - 28 dagar. Livet hemma känns ganska avlägset. Tur att jag får mail från chefen ibland så att jag kommer ihåg att det finns ett liv bortom den här ön. Jag börjar inse att det kommer vara lite svårt att komma tillbaka och direkt jobba 100%. Jag kommer göra jobbet bra men jag kommer vara något idiotiskt trött på kvällarna och typ glömma bort att handla mat och inte palla att dammsuga. Men sommaren kommer ju - då brukar problem bli ganska små. 

Just nu saknar jag ingenting förutom personer hemma. Och Fiskebäck. 









Kommentarer
Postat av: Anonym

Ser ju ut som du har det ganska gött trots knäproblemet.
Det är inte bara chefen som väntar på att du ska komma tillbaka....LG

2016-04-01 @ 18:58:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0