Tjugofem tydligen?

Det är söndag. I måndags fyllde jag tjugofem. Mitt tjugofemte år har varit mitt bästa hittills. Jag kommer aldrig sluta prata om resan till Bonaire. Jag mådde så väldigt bra i fem veckor. Och när jag insåg hur mycket jag tycker om vindsurfing, så insåg jag också hur jag ska prioritera i mitt liv. Och när jag mådde sådär bra, så bestämde jag att det inte är värt någonting alls att leva ett liv när jag inte mår just sådär bra. När jag klev av planet i Sverige i februari bestämde jag mig för att alltid kämpa för att fortsätta må bra. Och för att vindsurfa så mycket jag bara hinner. Och än så länge är det ett beslut jag håller benhårt fast i och som fungerar så hiskeligt bra.
 
Jag trodde det skulle bli lite jobbigt att fylla tjugofem. Att jag skulle bli stressad över allt jag trodde jag skulle hunnit när jag nådde halvvägs till femtio. Tidigare var jag helt övertygad om att då skulle jag ha både hus, utbildning och barn. Och här sitter jag. Jag har jobb och hyresrätt och inga barn. Om jag är ledsen för det? Inte särskilt. Jag tror att jag hade en bild av hur man ska leva sitt liv, utefter hur mina föräldrar och många i min omgivning har levt sitt. Men jag tror inte det passar mig. Just nu vill jag jobba, och spara alla pengar jag kan för att lägga dem på resor och utrustning. Och jag vill skratta. Och träna. Och vindsurfa. Och vara nära mina vänner. Jag vill måla mitt liv med skratt och glada färger - varje dag! Med mitt nya jobb, så känns det som om det är möjligt. 
 
 
 
: )
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0