vintertid

Tiden springer ikapp med min längtan - oktober är nästan slut och Bonaire kommer allt närmre. Jag minns när jag först började vindsurfa och självklart googlade på sporten. Jag blev ganska nöjd när jag läste på flera ställen att när man väl köpt sin utrustning är vindsurfing en relativt billig sport. Jag undrar om de jämförde med någon form av astronauthobby eller kanske glidflyg eller kanske om det räknas som sport att köpa nya bilar jämt. Jag har aldrig tidigare lagt så mycket pengar på något i mitt liv. Förutom mat. Men mat räknas inte till utgifter man väljer. Mat är ungefär som toapapper - nödvändigt ont.
 
I helgen fick vi två dagar med bra vind. Och jag är återigen helt fylld med energi. Självklart var jag trött som bara attan i huvudet och jag kände mig groggy både hela fredag och söndag - men det är alltid sådär, börjat vänja mig nu. Jag inser mer och mer hur jag prioriterar annorlunda än för några år sen. Och att vindsurfing sätts framför allt. Jag kommer på mig själv med att sätta vänskaper och framtid på spel för att få vind i seglet. Ibland känns det jobbigt. Men jag vill inte riktigt ändra på det. Det är ju precis som allt annat. Hästtjejer hänger i stallet och hockeykillar i ishallen.
 
 

Jag tar tillbaka det.

Det fanns en tid när jag tyckte synd om de som reste - för att det kändes som om när de var i Sverige så längtade de alltid efter att vara någon annanstans. Som om de inte var riktigt tillfredsställda eller mådde särskilt bra när de inte var på resande fot. Jag tar tillbaka det. Nu sitter jag själv här varje dag och räknar timmar tills jag ska få känna turkost vatten under fötterna igen. Och jag måste erkänna, det gör mig inte särskilt olycklig här hemma. Det gör att jag har något att tänka på och längta efter varje dag. För jag måste erkänna, sen jag kom hem från Bonaire i februari har det inte gått en enda dag utan att jag tänkt på dagen när jag kommer tillbaka. Nu är resan bokad. Det är ungefär tre och en halv månad kvar tills jag får återvända och återuppleva min dröm. Fjorton veckor tills jag ska besöka världens bästa träningsläger och spendera all min tid med människor som delar samma passion som jag. Att vindsurfa, prata om vindsurfing, titta på vindsurfingklipp och äta mat med enda syftet att jag ska orka vindsurfa nästa dag - det är min dröm. Jag vet inte hur jag hamnade här. För tre år sen hade jag aldrig haft en tanke på vindsurfing i mitt liv. Men jag fick en idé och bestämde mig för att prova. Och jag är djupt tacksam gentemot mig själv för att jag provade och gentemot min coach för alla timmar och allt tålamod han lagt ner på att komma på hur han ska lära just mig allt det han lärt mig. Jag har haft tur. Och jag valde att satsa på rätt sak.
 
Vindsurfingen ger mig det som ju-jutsun gav mig en gång i tiden. Inre frid och en jävla massa adrenalin.
And this is the great teacher.
https://www.youtube.com/watch?v=q2K8EWvF2EI
 

RSS 2.0