Och dagarna går!

Idag åkte bergendahl hem härifrån. Det betyder att jag har varit här i ungefär tre veckor och har ungefär två kvar. Sen måste jag sätta mig på planet från paradiset till verkligheten. Jag är rädd för en kulturkrock av något slag. Att jag ska bli lite som förlamad av att inte veta vad jag ska göra eller var jag ska lägga mina tankar. 

Dagarna här är helt olika varandra men de har ändå någon typ av struktur. Jag vaknar av att tuppen gal och att solen lyser in genom takfönstret runt klockan sju. Går och käkar frukost tillsammans med de andra. Trycker i mig allt jag kommer åt - flingor, mackor, ägg, pannkakor, frukt. Tar mitt pick och pack för dagen och sen börjar projektet att ta sig till stranden. Ambitionen var att springa till och från stranden varje dag. Det är bara att erkänna - det händer inte. Så transporten till stranden blir oftast en resa bak på en pickup(förlåt igen, mamma). Anländer. Fixar med kläder. Om vinden funkar blir det en förmiddagssession surfing på 2-3h. Sen käkar jag en macka eller två och en frukt och en kaka och sen sover vi i skuggan några timmar. Oftast tar även vinden lunchrast och återkommer framåt eftermiddagen, så då blir det en session till på vattnet. Sen svidar vi/jag om till löparkläder och springer hem när solen börjar trilla neråt. 
Dusch. Sen middag med alla på hostellet. Vi är olika många hela tiden. Folk kommer och går. Vissa stannar bara några nätter eller veckor och det finns dom som bor här i 3-4månader. Efter middagen är klockan 20. Då skiljer sig dagarna från varandra. Ibland är vi så trötta att vi stupar i säng. Andra kvällar tränar vi eller shottar tequila eller dansar på borden eller sover på stranden och startar en stor eld. Andra sitter vi bara och pratar och äter kakor hela kvällen. Och blir uppätna av myggen. 

Och så går dagarna. En efter en. Jag skrattar högt och tänker inte så mycket på livet hemma. Jag saknar egentligen ingenting förutom vänner, familjen och keso. Och gymmet. Det är så enkelt att vara här. 

Nu börjar klockan närma sig 20 och eftersom igår var en sån där kväll med mycket tequila och vin och dans så börjar tröttheten ta ut sin rätt. Det är nog ändå dags att sova? 







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0