Drömmar. Ja, bokstavligen.

På hösten får jag alltid en förkärlek till att sova. Jag tror inte jag är direkt ensam om känslan. Jag blir trött av mörkret och det är min viloårstid. Under sommarhalvåret är jag nästan aldrig stilla. Jag är alltid på väg nånstans för att göra någonting. Jag ska träna här eller där eller vindsurfa eller gå på picknick eller på cykelutflykt. Men på hösten så vilar jag. Jag käkar bra mat och tränar bra, sen ligger jag still och sover gärna. Jag sover gärna för jag drömmer gärna. Jag är en kreativ drömmare. I mina drömmar klättrar jag i brinnande fartyg eller slåss med grodmän som tar över fiskebäck eller så kysser jag mitt livs kärlek. Jag vaknar ofta och tror att jag vad jag drömt är verklighet. Ibland är det bra, ibland är det dåligt. Ibland vaknar jag genomsvettig och av att jag blött ner hela lakanet. Men då minns jag aldrig vad jag drömt. 

Jag har alltid drömt mycket. När jag gick i gymnasiet skrev jag drömdagbok. Efter ett tag hjälpte drömdagboken mig att styra mina drömmar. Den hjälpte mig att drömma om viktiga beslut. Det är inget jag direkt känner att jag har tid med nu.

I gymnasiet skrev jag generellt väldigt mycket. Och de drömmar jag skrev ner då, de minns jag än idag. Jag vaknade ofta mitt i natten och skrev, övertygad om att det var uppsåtet till mitt stora genombrott som författare jag drömt. När jag vaknade och läste anteckningarna på små lappar bredvid sängen så undrade jag var jag hämtat min hjärna. Så dåligt var det. 

Så. Nu tänkte jag sova. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0