Bloggande

Jag tycker att det är svårt att blogga. Egentligen är jag en person som det borde vara lätt för, jag älskar att skriva. Dessutom är jag ofta fylld av känslor som jag helt säkert skulle kunna beskriva i ord. Fast jag ställer mig allt för ofta frågan vem jag egentligen skriver för. Jag tror att jag egentligen faktiskt skriver för mig själv. Men att jag vissa gånger skriver för att slippa prata. Slippa förklara. Särskilt om saker som gör ont. Då kan jag tycka att det är skönt att skriva om det och sen låta vänner läsa. Istället för att jag ska behöva sitta där och prata om något som bara gör kinderna våta. Jag gråter dock inte särskilt ofta längre. Det är som om jag glömt att alternativet finns. Sen semestern har jag gråtit fyra gånger tror jag. Och då utan hejd. Men det behövdes väl antar jag. 

Angående bloggar och bloggande så kan jag tycka att det är kul att läsa om människors vardag. Vad de äter för mat och vad deras barn hittat på för bus. Men jag kan inte skriva om vad jag själv äter till exempel. Då känner jag mig inte hel. Det är väl ännu ett bevis på att vi människor är olika. Jag är en person av text. Vilket också gör att det inte är många som läser min blogg, just för att man behöver läsa. 

Jag ska ändå försöka skriva oftare nu. För jag tycker det är intressant att gå tillbaka och återuppleva hur jag känner. Att ta på smärtan eller glädjen. Att känna det en gång till. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0