Alla helgons dag.

Jag har förlorat två människor ur mitt liv genom död. Den ena var morfar. Det var inte särskilt dramatiskt mer än att det var en sorg som drabbade hela familjen. Han hade passerat åttio år och var sjuk. Han plågades. Och mormor plågades av hans plågor. Tänk att se sin livskamrat lida något så fruktansvärt. När han gick ur tiden så kände jag att han tog ett naturligt steg, och att det är svårt att vara en så fin människa som han var, jag hoppas att jag träffar honom igen när min tid är inne. Jag hoppas att han ser och känner med mormor där han är nu. Att han gläds åt hennes liv nu och väntar på henne. 

Den andra personen slitits ifrån mig är Sebastian. Det är svårare att skriva om honom. Det är också därför jag gjort det så många gånger. Sebastian var några år äldre än mig och en otroligt fantastisk människa. Det var han själv hand i hand med psykisk sjukdom och en besegrad cancer som valde att ta sitt liv. Anledningen att det påverkade mig så mycket är nog för att han lämnade mig i spillror och med en tvekan på vad som egentligen faktiskt var meningsfullt. Det var 7,5 år sen han hängde sig på nyårsafton. Det är först nu jag inser att det som är meningsfullt på riktigt, det är att aldrig fastna i det som får mig att må dåligt. Att aktivt jobba för att vakna glad. 

Idag är det alla helgons dag. Morfar och Sebastian är mina helgon. Jag älskade dem och jag älskar dem. 



Kommentarer
Postat av: LG

Jag har också en som tagit sitt eget liv och som fanns i min närhet.
Hade det jobbigt att inte jag såg att han behövde hjälp innan det va för sent.
Kom ihåg att det är ok att må dåligt ibland när man saknar personerna. Försök koncentrera dig på de ljusa och roliga minnena.

2014-11-02 @ 20:04:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0