Tjugohundratretton.

Tjugohundratretton. Jag smakar på ordet. På årtalet. Försöker sätta bokstäver till hur det har påverkat mig. Vad det betyder för mig. Det är svårt. Ett år är ganska lång tid, och tjugohundratretton har jag upplevt väldigt mycket. Kort sammanfattat så har jag gjort grundläggande militär utbildning, kompletterande militär utbildning, sagt upp mig från min heltid på Friskis&Svettis, jobbat som instruktör på förberedande militär utbildning och sen tagit anställning som soldat och påbörjat fortsatt soldatutbildning och grundkurs amfibie. Jag har gått i kängor de flesta av mina vakna timmar och sovit utomhus fler nätter än något annat år och tänt fler eldar än under hela mitt liv. Jag har skrattat. Jag har skrattat av glädje och av trötthet och av smärta och för att jag inte hade något bättre för mig. Och jag har gråtit. Jag har gråtit för att kunna gå vidare.
 
Jag har utvecklats det här året. Som fan. Själv tycker jag det är både positivt och negativt. Jag har lärt mig att inte acceptera skit om jag inte förtjänar den. Jag har även lärt mig ta skit när jag behöver det och när jag förtjänar den. Men jag har tappat lite av min naivitet, och det är tråkigt. Samtidigt så tror jag att jag har gjort det många drömmer om, jag tror att jag har hittat mig själv. Och med det menar jag inte mig som har en roll i försvarsmakten, utan mig som person. Sen hur jag är, det vet jag inte, men jag tror jag vet vem jag är. Jag vet att även om jag har ångest inför något så ska jag inte backa ur, för det är väldigt sällan någonting blir dåligt. Jag vet, att det mesta har ett slut. På både gott och ont.
 
Jag har utvecklats det här året, och jag älskar det. Jag har mött den starka sanna kärlek som äkta vänskap kan ge. Jag har känt känslan om och om igen hur man kan skapa något som känns som en familj utan blodsband. Där jag vet, där jag vet att andra människor skulle ställa sig bakom mig i alla lägen. Jag har tagit på mig ansvar för uppgifter, och löst dem utan problem. Jag har imponerats av medmänniskor. Och jag har imponerat på vissa.
 
Tjugohundratretton har tagit blod, svett och tårar ifrån mig. Men också gett mig glädje, mod och jävlaranamma.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0