Vänskap

Vänskap är intressant. Jag reflekterar ofta över vänskap och mitt val av vänner. Vänner är oftast inte val, utan mer självklarheter. Som personer dras man till varandra. Känner trygghet och tillit till andra, utan att man själv väljer det. 
Jag kräver inte särskilt mycket av mina vänner. Det jag vill ha av dem är att de inte kräver mer av mig än de ger mig. Om de inte hör av sig, så är det helt okej, så länge de inte klagar på mig när jag inte hör av mig. Om de inte lyssnar så kan de inte heller kräva att jag ska lyssna. Det som sårar mig, är när människor jag verkligen litar på gör mig besviken. Det gräver små hål i mig och får mig att må dåligt. Men jag håller av de här människorna så högt att jag inte lämnar dem för det. Jag kanske blir trött på skiten och inte hör av mig till personen på ett tag. Men om vännen sen hör av sig och behöver stöttning och tröst. Då öppnar jag min famn. Men känslan av svek svider som salt i öppna sår. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0