Vid vägens slut

Det finns känslor som känns som en stor kram. Och så finns det känslor som gör ont. Och så finns det känslor som kramar så hårt att det gör ont. Och känslor som gör så ont att de till slut blir som en stor kram, för att man kan luta sig tillbaka på dem. Och så finns det känslor som sakta pressar luften ur lungorna på en. Jag vet faktiskt inte vilken känsla som är värst. Jag uppskattar inte känslor. Vare sig de är till för att vilja mig illa eller egentligen för att göra mig glad, så uppskattar jag dem inte. Jag tycker inte om att bli påverkad, att bli styrd av känslor. Jag tycker precis lika illa om att sakna någon av kärlek, som jag tycker illa om att ligga i fosterställning på badrumsgolvet och gråta över någon jag saknar av sorg.
 
Varför jag skriver ner sånt här? För att jag just nu är i en period drabbad av känslor. Och jag tycker inte om det.
Vid vägens slut.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0