Jomenvisst.

Om ni bara visste hur trött jag är nu. Jag sitter på jobbet och planerar övningar. Jag jobbar dygn och det är bara jag kvar på bygget bland alla elever. Jag måste sysselsätta mig. Jag har planerat att göra färdigt den här övningsplanen och sen ska jag traska ner i källaren och organisera lite materiel som är i total oordning.

Hur jag mår? Behöver jag verkligen berätta så triviala ting? Behöver jag skriva om känslor och bli djup i varje inlägg? Det kanske jag måste. Det kanske är det som är jag. En massa prat och tusen känslor. En massa prat och inneboende slagsmål. Eller kanske jag bara är en massa prat. Och jo, visst mår jag bra. Visst tickar livets klocka vidare och jag kan inte säga att jag misstrivs särskilt mycket. Ibland känner jag mig aningen motarbetad och missförstådd, men allt som oftast är det mesta klockrent och utan problem.
Fast inte alltid. Förstås.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0