Broakulla

Nu sitter jag i mina föräldrars begagnade fynd till soffa och funderar och tänker lite. Jag har haft en helg i Småland, och snart är den slut. Jag har kramat på hela släkten och skrattat med dem. Förutom min bror som inte kunde komma. Jag känner mig lite utanför mig själv. Som om jag observerar från ovan. Jag tror det är för att jag inte riktigt vill vara närvarande. Jag orkar inte med nervositeten och känslorna som kommer med den. Då tillämpar jag någon försvarsmekanism som gör att jag skjuter på känslorna. De kommer först senare. Och det är förbaskat dumt att göra så, men jag kan inte låta bli.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0