Mar. 30, 2013

Utbildningen går framåt. Nu har vi haft två veckors fokus och inriktning på att bli militära skyddsvakter. Det har varit två tunga men lärorika och roliga veckor. Jag har lärt mig väldigt mycket och det mesta har fastnat för framtiden. Det häftigaste är att man faktiskt vet hur man ska agera i olika situationer och man vet att man har lagstöd i det man gör, utan att man sysslat med det under en lång period. Man lyckas lösa problemen.

Plutonen har blivit en sammansvetsad grupp och vi känner varandra mer och mer. Vi har därför roligare och roligare ihop. Och jag trivs. Kanske för bra. När jag går in genom grindarna på söndagskvällarna känns det som att komma hem. Jag är en människa som trivs med rutiner, och att veta vad som väntas av mig. Försvarsmakten ger mig det, och jag mår bra av det. Jag känner mig trygg.

Samtidigt så drar det i mig. Jag vill tillbaka till jobbet. Jag saknar det, det gör mig så himla glad, och jag älskar mina kollegor så mycket. Så jag får kompromissa och göra både och ett tag. Det blir nog bra :)


att ta tjuren vid hornen

Den här veckan var sista veckan i försvaraskedet på utbildningen. Vi upprättade en krigsbas(dvs. tältplats som vi sen maskerar etc. för att fiende ska få svårare att upptäcka oss) och sen bodde vi i den i två nätter. Jag sov och åt väldigt lite och fick en känning på hur det är att arbeta fysiskt med pannbenet som enda enerikälla. Det var ganska tungt vissa gånger och jag förstår inte hur ryggsäcken kan väga mer och mer för varje vecka som går. Jag kastade mitt livs första handgranat och herrejösses, som det smällde. Jag var väldigt nervös innan, för det är så mycket som kan gå fel och det där med att kasta, är ju uppenbarligen inte min starka sida. Men det gick helt okej. Jag genomförde även examination i enskild soldat strid och skjöt skarpt inne i skogen och fick då koppla på konsekvenstänket vad gäller att kulan kan studsa mot eventuella föremål. Under veckan blev vi även gasade med tårgas för att känna hur skyddsmaskerna funkade. Och i vår iver att lära oss bad vi få andas in tårgasen även utan skyddsmasken på, något jag helst inte gör om.
 
Helgen har inneburit ledighet. Och den var välkommen. Plutonen tyckte det var dags för alkoholintag och häng på fredagen, så det var bara att kötta vidare. Det blev dock en ganska tidig natt, energiförrådet var som sagt inte det mest välfyllda. Lördagskvällen spenderades sen med världens bästa kollegor med bowling, spelhall och en skvätt alkohol på det. Jag skulle säga att min vecka har varit grym.
 
Redo för en löprunda i konungens tjänst.
 
 
Vi kollegor bestämde oss för att ta tjuren vid hornen. Jag klarade 30 sekunder!
 
 

Välbehövlig vila

Nu har jag hamnat i någon slags bubbla. Jag vet inte, det är ganska mycket känslor, samtidigt som det inte är några alls, man bara tuggar på. Jag gör vad jag ska göra, vad jag blir tillsagd, följer ordrar. Men samtidigt, så lär jag mig förbaskat mycket, utan att anstränga mig för att just lära mig. Det kommer liksom som en självklarhet.
 
I fredags fick vi åka hem i uniformerna för första gången, det var en lite speciell känsla. När jag klev av spårvagnen vid Frölunda torg och började gå upp emot kulturhuset var det en man som stannade mig och började prata. Han hade tydligen varit anställd av svenska armén i många år och gjort utlandstjänster i diverse länder. Han sa att när han såg mig komma uppför backen så såg han att jag var bra, att han såg tjejer varje dag, men när han såg mig så såg han inte en tjej, han såg någon. Han önskade mig all lycka till och tog mig i hand. Jag tyckte det var fint.
 
Nu har helgen sprungit förbi mig igen. Jag tränade tre pass på Friskis&Svettis inspirationsdag för funktionärer och lärde mig overheadsquats och frivändningar, så nu ska jag nöta och drilla de olika stegen för att få ett korrekt utförande och sen tänker jag bli stark som bara den. Sen har jag tragglat näringslära, ätit god mat och godis och nu har jag bara några timmar kvar i civilisationen. Jag ska gå och posta lite paket och köpa nödvändigheter till kommande vecka, sen ska jag svida om till uniform och sätta mig på bussen. Det jobbiga är att jag fortfarande är lika trött som när jag åkte hem i fredags, det är nog bara att inse att jag inte kommer känna känslan av att vara pigg förrän om sex månader. Bita i det sura äpplet och så vidare.
 
välbehövlig vila.

RSS 2.0