fridag.

Jag blev sjuk. Och med det kom det en liten bitterhet krypande. Tillsammans med träningsabstinensen. Jag mår uppriktigt dåligt av att inte få träna. Det är en sån mening som skulle få min mamma att antyda något i stil med att "du kanske tränar för mycket, det får inte bli ett beroende". Varför då? Varför får det inte bli ett beroende?
 
Jag lämnar frågan öppen tror jag. Jag ville mest få sagt att jag behöver träna och att det kryper i varenda muskel på mig.
 
Idag var sista dagen på jobbet innan min tjänstledighet. Jag tror inte riktigt att jag fattat att jag inte ska dit på måndag. Jag vet att jag kommer vrida mig i sängen av saknad. Mitt jobb är trots allt, det bästa jag vet. Bara det att det här inlägget har tagit en halvtimme att skriva för att jag skickar sms med majoriteten av mina kollegor, det säger en hel del.
 
 
 
Och, förlåt mig för den här bilden, men jag tycker den är mycket kärlek.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0