Dag 21 - Ett annat ögonblick

Jag har aldrig sett min mormor så arg. Vi hade slipat på båten hela dagen, det var jag, Nicke och pappas kompis barn Micke och Sofie. Och vi hade tröttnat och det var sommarlov och varmt och vi gick in i det lilla huset min moster bodde i. Hon hämtade ner en back läsk och vi fick välja varisin flaska, ni vet de där fyllda med 33cl som man delade på två varje fredag framför gladiatorerna. Vi gick glada ut i solen över gården och drack våra läsk. När de var slut letade vi sysselsättning och Micke, killen jag då som sexåring var kär i, kom på vad vi skulle göra. Vi skulle lägga våra läskflaskor i gräset bakom magasinet och kasta sten på dem så de gick sönder.

Micke var tio år och häftigast i världen. Vi var ihop. Han och jag. Och Nicke och Sofie. Egentligen hade Sofie och Nicke blivit ihop först och jag och Micke hade sett dem sitta på en bänk och se på solnedgången, då sa Micke kort att "Tar han min syster får väl jag ta hans". Och sen var vi ihop. Jag fick en liten liten barbiedocksbäbis av honom, den hade han tidigare samma dag fått av Sofie för att ge till mig. Jag har fortfarande kvar den, dockan. Den har blå tröja med vita prickar och vita hängselbyxor, och den räcker ut tungan. Det hör egentligen inte till ögonblicket, men jag kände för att berätta det.

Så vi kastade sten på våra glasflaskor så att de gick sönder. Och när flaskorna var slut bestämde Micke att vi skulle kasta sten även på glasrutorna som stod lutade mot magasinväggen. Sagt och gjort.

Det var sen, när vi kom in till min moster igen och hon frågade efter glasflaskorna som smällen kom. Hon ville ha tillbaka dem, man får ju ingen pant om man inte har en hel back med flaskor. Vi hade inga flaskor att ge henne och ingen förklaring som höll. Hon och mormor följde med ut för att se var de blivit av. Det var då hon blev rosenrasande min mormor. Hon skällde ut oss alla fyra. Dels för att vi hade haft sönder flaskorna, dels för att vi gjort det i gräset så att djur kunde skada sig. Men allra högst skrek hon när hon uttryckte sin besvikelse över att vi krossat rutorna hon sparat för att laga fönstret i ladan. Det var så hon skrek, att hon var besviken. Man glömmer inte det ögonblick när man som sexåring gjort sin älskade bullbaksmormor besviken.

the beginning of an era.

Jag har blivit ännu ett snäpp närmre en fullfjädrad Svensson. Jag har börjat jobba måndag-fredag och vara ledig lördag-söndag. Idag är min första fredag innan ledig helg. Jag menar såklart inte att jag jobbat alla helger hela mitt liv innan, även om det ibland känts så, utan att nu är första fredagen innan första lediga helgen i början på mitt nya sätt att jobba. Och leva. Känns lite underligt. Jag ska fira helgen med lördagsvåfflor. Dränkta i grädde, glass och sylt. Sådetså.

Jag borde städa. Men jag vill inte. Jag tror jag låter bli.


the year 2011

Eftersom att den här bloggen fantastiskt nog är snäppet dammigare än vår lägenhet så tänkte jag att ett sånt där traditionellt vad-hände-under-året-som-gick-inlägg kunde kanske kompensera. Eller nåt.

Så vad hände egentligen under tjugohundraelva i min verklighet? Jag läste utvandrarna från pärm till pärm, hundraåringen likaså. Jag firade tre år med min kärlek och vi köpte sedermera ett tält och framåt sommarn invigde vi det på en camping en bit utanför lysekil tillsammans med en armé insekter. Jag kramade Patrik Isaksson. Jag lärde mig steka fiberrika pannkakor och tycka om det. Jag har utvecklat ett förakt till vit pasta. Vi har köpt en dubbelsäng, och en ny dammsugare. Jag fyllde tjugoett och fick besök av goda vänner, vi besökte en magisk konsert med Lars W. Jag försökte förgäves lära mig dricka vin. Jag har varit på ett gäng grymma personalfester på jobbet. Jag har skaffat en personlig tränare och tagit ett kliv in i gymmet, ett stort jävla kliv. Jag har studerat folkhälsovetenskap och tagit beslutet att lägga framtida studier på is tills jag tagit beslut. Jag har varit i Stockholm på hälsomässa för att finna inspiration och därmed tillbringat tre dagar med en människa jag ser upp till, att vara så kritisk till världen samtidigt som man är så kärleksfull, det är beundransvärt. Jag har gått med i Svenska Lottakåren. Jag har gjort benböj i smithen med 85kg på axlarna.

Gott nytt år.



RSS 2.0