ikroppenmin.blogspot.se

Jag besöker sen en tid tillbaka flitigt en annan viss blogg. Det är en ung man som heter Kristian som skriver. Han har cancer och väntar på döden. Bekantar sig med den, försöker ta på känslan och målar känslorna och tankarna som fyller honom och hans plågsamma väntan. Han berättar minnen om dimmiga skogar och gråtande syskon. Om djup kärlek, glädje och sorg. Kristian var trummis i Sugarplum Fairy, bandet som jag stod i publiken till några somrar i Borlänge. Jag har en tröja med bandnamnet och en tjugolapp signerad av honom och hans musikfamilj. Hans texter griper tag i mig och gör mig maktlös. För jag kan inget göra, för att hjälpa honom eller ens någon, som har drabbats av cancer. En av de mest orättvisa sjukdomarna som har drabbat människan. Jag sväljer istället djupt och kvider. Kniper ihop mina ögon till två streck, för att jag påverkas så. Jag brukar inte påverkas av liknande. Jag är egentligen ganska kall vad gäller öden jag inte kan påverka och särskilt då de inte finns i min närhet. Känslokall. Det gör ont att erkänna, men det är så, och det är inget jag rår för. Hur mycket jag än vill gråta när jag ser utmärglade barn på TV eller när de berättar att de skjuter folk i syrien så gör jag det inte. Jag påverkas inte emotionellt. Men Kristians blogg påverkar mig. Jag tror det har att göra med att bandets musik påverkat mig på andra sätt tidigare. Och att han använder sig av texten som forum. Texten är den konstform jag förstår. Den som talar rätt till min själ.
 
Så, om ni vill ta del av Kristians tankar, så hittar ni honom här:
http://ikroppenmin.blogspot.se/

kärleken.

Alltså. Jag kan inte säga det nog många gånger: Jag älskar träning! (om dagen pass gick bra? vad tror du?)
Igår var en sådär halvbra träningsdag, jag hade kul men pulsen låg nog ganska stadigt. Hade självklart träningvärk idag ändå, på grund av den långa julvilan. Men idag, jösses! Vilket bra pass. Jag kan inte säga att jag var starkast någonsin men jag hade lagt upp ett roligt pass och det gick suveränt Jag måste våga kötta mer och lägga på tyngre på axlarna om jag ska bli något starkade där dock, skärpning. Men nöjd. Mycket nöjd.
 
Nu sitter jag här och försöker virka en kanin. Jag fick en virkbok i julklapp av mina kollegor, och köpte nytt garn för julklappspengar, så nu ska här tillverkas djur. Lite typiskt mig att frångå mönstret redan på första försöket, men jag tror ju mig alltid veta bättre än författaren. Får se om det blir genväg eller senväg.

Julen 2012

Hur min jul varit? Tack bra. Jag har ätit och öppnat paket och ätit och kramat släktingar och ätit och spelat bingolotto och ätit och lekt med Trassel och ätit och hängt med mamma och pappa och ätit och hälsat på min bror. Och ätit.
 
Nu har jag deklarerat julen slut och jag är tillbaka i Göteborg och jobbar och sliter och tränar. För nu är det slut på sötebrödsdagarna. Jag har lassat in alldeles för mycket onödiga kalorier senaste månaden. Och jo, det var ett aktivt val, precis som valet att nu ta tag i rutinerna vad gäller kosten igen. Idag gymmade jag första gången sen i fredags, hemma blev det bara lite styrka på julaftonsmorgon. Och det var nog lite småöseriöst i gymmet idag. Jag tappade motivationen och gick mest runt och ja, inte gjorde vad jag skulle. Mer diciplin imorgon. Då är det bröst och axlar, och det är ju ändå på något underligt vis det roligaste passet på hela veckan. Så det gäller att bita ihop, hårt som fan. För idag klarade jag knappt 3 chins, och det håller inte. Inte i längden. Jag ska se över mitt upplägg. Skit också. Men kul var det, det kan ingen säga annat. Och Ivar visade mig några konstiga obekväma övningar. De blir säkert bra när jag vänjer mig.
 
Här är Trassel; Den nya familjemedlemmen hemma hos mamma och pappa.
 
Såhär ser han ut när han tuggar på mitt öra.
 
Och såhär ser han ut när han precis har krypt bakom hela hörnsoffan så att vi fick dra ut den för att han skulle komma ut i andra änden.

Till det sista havet, min vän

Vissa låtar tar liksom tag i ens själ och äter upp den inifrån. Och efter det är det enda du kan göra att buga för dess storhet och lyssna och förundras, om och om igen. Till tidens ände. Och så vidare. Jag har för några veckor sedan återupptäckt en sån låt. Till det sista havet, med Winnerbäck, såklart. Budskapet går inte att förneka.
 
Och du ska måla i din egen färg, och på din himmel ska det skrivas att du kan. Och det ska eka över skog och berg, att sanningen ljuger och att drömmen är sann. Och jag är där, jag går med dig. Genom mörker och hällande regn. Genom höstens tröga grind, genom vårens första vind. Till det sista havet, min vän.
 
Jag är inte högutbildad eller särskilt vis på något sätt. Och jag tolkar texter utifrån mitt eget huvud. Och den här texten berör mig på djupet. För den handlar om att du ska gå din egen väg, även om människor runt omkring dig försöker forma dig, kasta sten på dina drömmar. Det är Du som ska måla Din färg på Din himmel. Vad alla andra försöker säga och intala dig. Det spelar ingen roll. Deras problem är inte ditt. Ditt liv är inte deras.
 
Dom kommer att försöka tämja dig, och sänka dig med måttfullhet och sans. Dom kommer att försöka lura dig, och säga att den väg du går, den leder ingenstans.
 


GMU it is!

Jag måste ju bara skriva att JAG KOM IN PÅ GMU! Nu blir det åka av. 90dagar med start den 28 januari 2013 så utbildas jag för framtiden inom försvarsmakten. Jag ska gå med inriktning bevakningssoldat i hemvärnet för Göteborg och kommer därför även gå själva utbildningen i Göteborg. Det känns skönt. För då kan jag åka hem varje helg och slappna av, koppla bort soldatlivet lite om det skulle behövas. Jag ser fram emot det något otroligt mycket. Jag tror det kommer bli skitroligt och fruktansvärt jobbigt. Jag kommer nog både bryta ihop, skratta av lycka och få känna mig både frustrerad och arg och värdelös. Men också värdefull. För, Sverige behöver trots hundra år i fred en försvarsmakt. Jag tror att de som ifrågasätter mitt och resterande hemvärnssoldater och anställda inom försvarsmakten är tacksamma för att vi finns den dag som Sverige faktiskt hamnar i strid.
 
 
Igår testade jag förresten crossfit, det har jag aldrig gjort förut. Först hade vi uppvärmning och lite stretch osv. Sen gick vi igenom fyra övningar som vi sen skulle köra på passet. Det var pullup(chins), pushup(armhävning), wallball(kasta medicinboll mot vägg) och boxjump(hoppa upp på en låda). Efter genomgången skapades en cirkel av övningarna och målet var att göra så många varv man klarade på 15minuter med förbestämda reps. Jag var väldigt trött efter ungefär 7,5minuter men jag försökte bita ihop och gjorde så gott jag kunde även under andra halvlek, det blev jobbigt där efter en stund. Och vad jag tyckte om crossfit? Det var kul, ingen tvekan, och det var jobbigt, ingen tvekan, men för stunden är det inget jag vill börja köra. Jag trivs väldigt bra i mitt vanliga gym. Men kul att ha testat en ny träningsform, och vissa övningar både som vi körde och som jag såg andra köra tar jag med mig till min egen träning, såklart. Träningsinspirationshjärnan är alltid med.

bläckshit.

Här kommer en muppbild på mitt livs första tatuering. Woho! Min arm ser ut som den är en mil lång, men det är den inte.
 
 

3!

Alltså, jag säger det hela tiden och jag tänker säga det igen: Jag trivs som bäst på måndagar. Så.
 
Vad som hände igår för att återigen framkalla känslan? Jag klarade 3 jäkla chins. TVÅ gånger. Det är hårt. Nu kan det bara bli bättre. Jag ska bita ihop och faktiskt klara fem till nyår. Sen är det bara skador som kan hindra mig från att klara fler och fler och fler. Fan va gött det var. Jag kan knappt tro att det är sant. Woho! Efter jag klarat det lärde Anneli mig en ny övning, latsdrag i cablecross. Ganska basic egentligen, men jag har inte vågat testa eftersom att jag inte vetat hur man ska göra. Tur man har så skillade vänner.
 
Idag ska jag för övrigt tydligen tatuera mig. Jag är nervös. Som attans. För att tänka på nåt annat, här är Svante. Jag har designat honom själv.
 
 

Fitnessfestivalen 2012

Jag kunde inte hålla mig borta från Svenska Mässan och Fitnessfestivalen idag. Jag åkte mest dit för att kolla på när Anders tävlade i SM i chins. Men jag klämde även in SM i dips, MMsports reppower och någon timme av rundvandring i mässhallen. Var jag träningspeppad innan så är det ingenting mot vad jag är nu. Jag är nästan sugen på att tävla i dips nästa vinter. Ska suga på den karamellen ett tag och fortsätta träna, men självklart, lite hårdare än vanligt. Man har liksom en motivationsmätare inom sig. Vid såna här event så är det som om någon verkligen står och pressar ner värde i den. Och nu är den i topp. Då finns det ingenting som står i vägen för framgång och att svetten ska spruta. Så nu är det bara att köra, fullt fokus. Är ni med mig? Bit ihop och kom igen fan. Nu kör vi. All in. Annars kan det lika gärna vara. Efter egen förmåga visst, men stanna inte i uppförsbacken, för då är det så jobbigt att börja igen. Öka takten istället. Du klarar det. Jag klarar det.
 
Och som ytterligare inspiration, en suddig bild på alla som deltog i SM i chins 2012.
 

Snälla tomten?

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=917465036X
Den här vill jag väldigt väldigt gärna ha på julafton. Om jag varit snäll nog, men jag gör mitt bästa, faktiskt.

ny säng!

Nu har jag sovit första natten i min nya säng. Jag är bara positiv. Den är lika skön som min gamla(eftersom att jag köpte exakt samma märke) och den är så stor. Jag kan rulla från sida till sida. Jag kan sova på diagonalen om jag vill. DET är lyx. Min 90säng bor numera väggivägg. Så att om jag saknar den kan jag gå in och vinka lite till den. Inte för att det är så stor risk, jag har ju äntligen bytt ut den.
 
Men jag måste köpa ett stödben, tydligen. Sjukt irriterande att de inte sa det när jag var i affären. Det är nämligen inte det lättaste att bara ta sig till Ikea liksom.
 
Men, nu ska vi inte irritera oss över det. Nu ska jag till gymmet. Det är ju lördag liksom, förmiddagsträningens julafton.
 

träningsveckan som gick.

Det har gått en hel arbetsvecka. Bara sådär. Jag undrar lite var tiden tar vägen. I somras sa min moster att tiden bara går snabbare ju äldre man blir. Och då inte bara åren etc. Utan även timmar och minuter tycks kortare. Som om tiden hade bråttom. Jag börjar känna av det, och då är jag ändå bara tjugotvå.
 
Jag har fått grym träning den här veckan. Gymmat och kört kondition om vartannat. Skulle klara 3 chins i onsdags, men det sket sig. Jag anar att det var för att det egentligen var en vilodag och att kroppen var slutkörd. Så jag satsar på söndag, då jävlar.
Idag körde jag benpass(med Jens!) och Anneli instruerade mig i benböj och vanliga(inte raka) marklyft. Det var skitskoj och jag ska köra benpass 1-2 gånger i veckan och fokusera på basövningar. För jag vill bli stark i dem. Det ska man liksom vara om man hänger i gymmet så ofta som jag faktiskt gör. Så nu jävlar. Och nej, jag tränar inte bara för att det är roligt. Jag har målsättningar och ofta fullt fokus. Samtidigt som träning är det bästa jag vet och det som får mig att må som allra bäst. Både just nu, och på sikt. Det handlar inte om att träningen styr mitt liv, det handlar om att jag vill styra mitt liv efter träningen.
 
Sen har jag en lite slapp period med kosten. Pepparkakor är ju ändå förbannat gott. Så jag känner att jag(och resten av sverige) tar tag i det där med sockret i januari. Det gör jag alltid. Och det brukar bli grymt.
 
Nu sitter jag och väntar på min nyinköpta säng. Det känns lite som julafton, förutom att jag fick betala själv. Och det var inte så käckt. Det var däremot käckt att Sebbe brummade med sin bil och mig till Ikea. Men, han fick ju köpa min gamla säng, så det var nog ändå lite winwin.


Första advent 2012

 
Det här är varför jag älskar Fiskebäck. Det är så avkopplande. På något vis. Mitt i storstadslivet och tjugohundratalets stress så finns det såna här, andningshål. Inte för att jag alltid bara sitter still och slappar när jag är här, snarare tvärtom. Jag stånkar och stönar och svettas och känner blodet pulsera. Men jag är ändå lugnare när jag går härifrån än innan jag kom. Jag hoppas att ingen någonsin tar ifrån mig möjligheten att åka hit precis när jag vill. För den som gör det ska jag slå. Hårt.

slutsurfat

Nu har vintern kommit. Och med en klump i halsen insåg jag att det inte blir några mer bra vindar innan jag ska tatuera mig, och därför ingen surf innan jul och med de kommande minusgraderna tog jag beslutet att ta hem grejerna från Fiskebäck. Jonte var så himla snäll och hjälpte mig att köra. Nu ligger det alltså segel i hela lägenheten, tur att jag är ensam hemma den här helgen. Inte sådär jättelätt att leva med mig tror jag. Jag tar ganska mycket plats..
 
Sparkade igång julen ordentligt med kollegorna igår. Det var julgodis utan stop. Smaskigt värre.
Jag fortsatte idag med pepparkaksbak och gardinupphängning. Ställde även fram ljusstakarna och nu är det väldigt julmysigt här. Om man bortser från seglen som ligger utspridda så att man inte kan röra sig. Men de ger mig ändå en go känsla i magen, så det var bra.
 
Ikväll är det en sån där ensam-hemma-i-lägenheten-kväll. Jag har inte riktigt vant mig vid dem än. Jag är en sån där person som verkligen inte uppskattar ensamhet. Jag behöver inte ens ha en pratglad person här, bara någon som sitter bredvid mig och finns. Undra om det finns nån som säljer den tjänsten. Ett sällskap. Det finns det garanterat. Kanske vore något. Man kan ju lätt betala pengar för att inte vara ensam liksom.
 

RSS 2.0