-

Varför jag inte riktigt vill jobba idag? Ingen aning faktiskt.

broccolipaj!

Jag har en förkärlek till paj. Och faktiskt till allting med pajer.

1. Att göra pajen - jag känner mig groteskt vuxen när jag lagar paj = pluspoäng
2. Pajdegen - finns det något bättre än pajdeg? Att göra den, att lukta på den, att äta den. Gah.
3. Mättnad - man blir väldigt mätt av paj.
4. Snygghet - en paj i ugnen ser väldigt fint och fräscht ut

Igår gjorde jag en broccoli- och kasslerpaj som blev håll-käftengod. Allting hade varit perfekt (bortsett från att kanten sjönk ner i ugnen) om det inte vore för hur jag äter paj. Jag hatar att äta paj offentligt, för det är inte alls lika gott att äta paj på ett snyggt sätt som på mitt sätt. Jag äter nämligen först ut innehållet och njuter av det till fullo. För att i ett senare skede hugga in på botten och kanten allra sist. Helt enkelt för att det är så jag rangordnar godheten. Sambon kunde inte sluta skratta första gången vi åt paj tillsammans. Jag har en vän som äter pizza på ett liknande sätt och jag kan hålla med, man kan inte låta bli att skratta ÅT henne.

 



Nu ska jag gymma. Wish me luck.
Tjingeling!



Kära vänner

Det är lördag, solen skiner och fåglarna kvittrar. Klockan är i skrivande stund 11.28 och jag har hunnit äta frukost,  lämna blod och köpa svindyrt schampoo. Dra mig baklänges så dyrt det var. Nu väntar jag på att pastan ska koka klart så att jag kan befinna mig på spårvagnen om 29 minuter. Jobb på gång. Fan, nu rullar det på damer och herrar, livet funkar. Gött.

Puss.


en vanlig torsdag

Med en gammal tröja sitter jag här och tuggar tuggummi. Jag ska alldeles strax lyfta mig ur den insuttna soffan för att traska iväg och svettas tillsammans med andra. Sambon var hemma i 10 minuter, åt lite pannkakor, skakade mattor och åkte iväg för att klättra. Det är en livsstil vi har. Ett sätt att leva. Som vi själva valt. Vi tränar så fort vi har tid. Vi har förståelse för ett nej till lägenhetsmys och långa promenader tillsammans, om man planerat annan träning. Det är som när man pluggar, då går studierna före allt, i vår livsstil går träningen före en hel del. Vi behöver det och jag vet inte riktigt hur jag skulle reagera om jag inte fick leva såhär.

Ikväll ska jag på intervall flex, ett pass med intervallträning och  rörlighetsträning. Jag har laddat upp asdåligt. Jag har bara ätit en gång sen frukost, och då åt jag något så dåligt som pannkakor. Förbannat gott men inte direkt energirik i den månen. Jag ska slänga i mig ett par russin och vara stolt över att jag i alla fall har druckit en del vatten och förhoppningsvis inte får ont i huvudet.

Solen skiner och jag tänker vara optimistisk och ta vårskorna, trots att det varnas för snö.

Intressant va? -.-


jag vill va den som gör dig glad

Jag jobbar ganska mycket nu. Det är förkylningsperiod fortfarande vilket innebär mycket vikarierpass för mig. Det gillas av min plånbok, men inte så jättemycket av den del av mig som bara vill ligga ner och andas, lite då och då. Sen är jag väldigt lyckligt lottad som fått ett jobb jag älskar, något jag vissa dagar självklart grämer mig över att jag måste gå till men när jag väl är där så är det faktiskt väldigt roligt, hela dagen.

Nu sitter jag här och känner i hela kroppen, att jag inte har ett dyft vettigt att skriva. Jag har ingenting att dela med mig av. Jag saknar min familj, som jag inte träffat på 2,5 månad. Men det tänker jag inte sitta här och gråta krokodiltårar över, de kommer faktiskt hit och hälsar på om en vecka, och det ser jag verkligen fram emot. Hoppas att de vet om det.


"14/8"

Förra sommarn hade jag och Jenny ett projekt. Vi kallade projektet "31 dagar i augusti" och jag kan stolt säga att jag var den som kläckte idéen. Det hela byggde på att vi skulle föra dagbok under hela augusti 2011, men inte en vanlig dagbok, utan en dagbok i diktform. Vi skulle varje dag beskriva känslor eller händelser som drabbat oss under dagen i en dikt.

Jag valde att skriva för hand i ett kollegeblock med katter på. Jag skrev varje dag. Vissa dagar tvingad jag mig själv att kräkas ut fula ord på det där pappret för att få det överstökat, och vissa dagar satt jag och verkligen ansträngde mig. Det jag märkte själv var att jag bearbetade saker från mitt förflutna på ett bra sätt och fick sätta ord på alla känslor, vilket känns som en ganska bra form av lugnande för mig. Sådär innan läggdags.

Men till saken. Jag tänkte såklart efter denna lilla utläggning dela med mig av en av mina dikter. Dikten som är döpt till "14/8". Bit i den sura karamellen och läs den. Jag säger inte att jag är supernöjd, men jag är stolt över att jag över huvud taget minns vad som är den bakomliggande tanken.

14/8
fem tusen döda fiskar
flyter iland
på en smutsig strand


vem har dödat dem
vart ska de
ta vägen nu


fem tusen döda fiskar
kan inte ens du gömma
särskilt lätt


de får ligga där
och lukta
som död fisk


till alla andras
beskådan
och du
du kan gräva din grav


för när fem tusen döda fiskar
flyter iland
och börjar lukta
då blir ingenting
som innan de dog


RSS 2.0