Dag 17 – Mitt favoritminne

Jag har så många minnen med olika människor, minnen som jag vårdar väldigt ömt i mitt inre. Som jag plockar fram när jag sitter ensam en kväll och känner mig just så, ensam. Då  fylls jag med värme och trygghet och närhet. Jag är lyckligt lottad att ha väldigt väldigt fantastiska och fina vänner, en underbar och outbytbar pojkvän och en familj som jag inte står sådär väldigt nära, men som jag vet ställer upp för mig och finns där för mig när jag behöver. Jag delar både bra och dåliga minnen med alla och jag har valt att skriva om ett minne jag delar med några av mina närmsta vänner.

Jag tänker skriva om Peace&Love 2007. Det är en festival som har gått till historien med oss, en festival vi alltid återkommer till när vi sitter på fyllan och pratar minnen. På vägen dit utbröt ett småskaligt krig oss vänner emellan då allas blodsocker var lågt och våra gränser testades med tunga väskor och inställda tåg. Väl på plats börjar Emma festivalen duktigt med att tappa sin mobil, vi tröstar med öl och ramlar in glada i hågen på Lasse Lindh. Att jag och Becca satt på gatstenarna bakom Winnerbäcks publik med en tändare och sjöng med i Kom änglar samtidigt som Emma stod fastklämd och fylld av kärlek längst fram. Att emma tappar skorna och går till campingen barfota på krossat glas. Att Razze lyckas dra med sig tre brudar till Emmas&Beccas tält varpå alla lämnar kvar sina handväskor. Att kung smakar förbannat illa när man druckit den ljummen i 3 dagar. Att jag glömt hur jag lämnade emma, sprang genom hela festivalen, hittade Becca (bland 20 000 människor?) och skrålade med på Alice Cooper. Att vi inte orkade stå i kö till bajamajorna utan kissade bakom samma buske som många andra i flera dygn, men glada som vi var reflekterade vi inte över de djupa pölarna vi trampade i. Tjejen med den snygga tröjan som gav oss komplimanger för vårt hår. Att Razze och Emma köade i nästan en timme med mig för att få Sugarplum Fairys autografer.  Killen vi gjorde vårt bästa för att trösta då han var 20 mil hemifrån och hans mamma hade fått cancerbesked.



Listan kan göras lång. Jag kommer aldrig glömma Peace&Love 2007.

Dag 16 - Min första kyss

Igår var Elin här och smaskade äppelpaj med mig, då uttryckte hon sin bitterhet över att jag strejkade och la av med min adventskalender redan den femtonde, så jag tänkte att vaffan, jag gör färdigt den nu. Jag börjar idag.

Dag 16 - Min första kyss
Jag hade nyss fyllt femton och det var fortfarande halvjumna sommarkvällar där i slutet av september. Jag spenderade en hel dag spatserandes på Karlskronas alla gator och torg med en kille som var någon sommar äldre än mig. Jag ville att dagen aldrig skulle ta slut, det var nämligen min första riktiga dejt, eller vad man nu ska kalla det. Vi åt kebab och pratade i timmar. Om jag inte minns fel så höll vi även varandra i handen och det pirrade och bubblade i min mage hela tiden. Det var nytt och spännande och naiv som jag var så var jag övertygad om att det här var snubben jag skulle gifta mig med och som skulle vara far till mina barn.

Med mina knappa erfarenheter på det här med att kyssas så vågade jag inte närma mig. Klockan tickade på och det blev mörkt, vi skulle såklart ta en buss åt varsitt håll. Precis när han skulle gå på bussen vände han sig om och kysste mig. Jag blev överrumplad och förvånad och generad och hjärtat hoppade nästan ur bröstet på mig. Han skrattade lite och busschauffören skällde på honom för att bussen skulle gå. Så vände han sig om snabbt igen, missade min mun och kysste mig i ögat. Busschauffören fick nog och stängde dörren med killen i vägen och han klämdes och gormade åt chauffören som gormade tillbaka. Sen kysste han mig snabbt igen(träffade munnen har jag för mig) och åkte iväg med bussen åt ett annat håll.


Det var min historia, hur lyder din? Känn dig utmanad.

Vårtecken nr 1: Fluga!

Årets första fluga surrade just innanför mitt fönster. Solen skiner. Jag tror att våren har kommit. Spännande! Nu ska jag nog ta en promenad i skogen och leta efter vitsippor.





Den här bilden tog jag när jag gick vårterminen i ettan på gymnasiet.


Det hade kunnat vara du.

Jag trivs med realiteten att likna födelsen på vårt stora smutsiga klot vid ett lotteri. Antingen får du högsta vinsten och placeras i ett utvecklat land med skolsystem och skolbyggnader fyllda med lärare som individanpassar utbildningen, där barnen får leka på skolgården och där idrott och hälsa finns med på schemat. I ett land där det finns sjukhus fyllda av akademiskt utbildade män och kvinnor i vita rockar som använder många timmar, dagar, dygn och veckor av sitt liv för att rädda för tidigt födda spädbarn och gipsa brutna ben och göra sitt allra yttersta för att bota cancer. I ett land där arbetslösheten är en fluga och där majoriteten av befolkningen har ett lönekonto, där samma majoritet äter tre mål mat om dagen och på kvällen kan sätta sig i en skinnsoffa framför en tv med oräkneliga kanaler. I ett land där man kan köpa huvudvärkstabletter, där barnen vaccineras innan de hunnit drabbas av sjukdomar. I ett land där man ber något roligare att dricka, istället för vatten. I ett land där man köper julklappar. Och födelsedagspresenter. Och nya bilar. Har man tur så hamnar man i ett land, där majoriteten får ett liv kantat av mänskliga rättigheter, ett liv där chansen att uppfylla sina drömmar procentuellt är stor om man verkligen försöker.

Eller så har man otur. Och drar en svart lott. 40 % av världens befolkning har dragit en av de mörkaste lotterna. Det är ungefär 2 400 000 000 människor. Tvåmiljarderfyrahundramiljoner. Om du drar en svart lott föds du in i ett land där majoriteten av befolkningen lever i absolut fattigdom. Ett land i vilket det är långt ifrån en självklarhet att barn lever så pass länge att de får uppleva sin femte födelsedag. I ett land där befolkningens själ samsas med trasiga kläder och hjärtskärrande skrikande magar. I ett land där människor tvingas jobba med livsfarliga jobb under förskräckliga förhållanden utan att ens veta om att de hade kunnat ha olycksfallsförsäkring. I ett land där människor dör av myggbett, där människor dör av sjukdomar som det sen urminnes tider funnits botemedel och vaccin emot. I ett land, där många människor inte vet när de får mätta sina avgrundsdjupa magar nästa gång. I ett land där regeringen med ett fåtal undantag är så korrupt och snedvriden att inga pengar når de människor som behöver dem. I ett land där solen går upp och ner, år ut och år in, samtidigt som fattigdomen ärvs vidare, från generation till generation. I ett land, och i en situation, som ingen än så länge funnit en lösning på. I ett land med en statskassa som ekar tom och förbrukad. I ett land, som målas av skugga.

Jag menar inte att jag trivs med realiteten hur situationen i världen ser ut. Jag menar inte heller att jag trivs med tanken på den stora orättvisa som finns vid födelsen. Jag menar att jag trivs med tanken på att fler ska reflektera kring ämnet. Det hade kunnat vara du, som läser det här via din egen bärbara dator eller via kontorets dator och kanske rentav på arbetstid, som hade fått sova på ett jordgolv i ett hus som du byggt med dina egna händer. Det hade kunnat vara du, som grämer dig över att du inte fyndade bra på rean, som hade varit så fattig att din familj led förskräckligt för att det blev ett missväxtår. Det hade kunnat vara du, som suckar över att du behöver gå till affären för att köpa mjölk, som led av vätskebrist och inte hade någon tillgång till primärsjukvård. Det hade kunnat vara du.



fredagsmys

Fredagskväll. mmmmmm. Har invigt en friskisanläggning i Göteborg tillsammans med en kollega och vän, nu sitter jag i soffan, äter godis och zappar mellan CSI och let's dance. Helt okej. Jag ser fram emot morgondagen, lördag med tre timmars jobb, träning och pyssel. Kanske en filmkväll med Elin på det. Jag gillar't! Nu är reklamen slut, Puss!

tisdagar. mumma

Jag lever lite i ett vakuum. Jag vill helst inte ta tag i saker riktigt än, jag vill få vara lite ledig, andas någon dag. Jag vill få vidga mina vyer, läsa utvandrarna, gå på second hand, träna, planera, vila. Men back to reality så att säga. Finns vissa saker som bara måste göras för att resten ska kunna bli bra. Idag ska jag ringa till damen som har hand om tillgodoräknande av kurser och försöka få något besked (hon har än så länge inte svarat) och så ska jag ringa och höra mig fram om jag kan bli vikarie. Men jag tänker ta det lite lugnt först. Har ätit mysig frukost, duschat och kollat tv. Nu ska jag nog sätta mig och sy färdigt en sak som senare ska hamna på pysselbloggen. Som jag inte uppdaterat sen i december, petitesser.

Min kära sambo ligger fortfarande och snusar under täcket, så jag tassar tyst på tå. Jag börjar vänja mig vid det. Att ha det tyst halva dagen. Det är faktiskt ganska skönt att inte ha någon musik, att inte prata i telefon och inte ha tv:n på som sällskap. Att bara ha det tyst. Jag tror fler borde satsa på det. Ett lugn. Innan staden vaknar. Det ökar den där känslan av att leva i vakuum, vilken jag verkligen uppskattar so to say.

L E D I G !

Idag är min första dag som icke studerande på ett tag. Jag är i ett uppehåll. Jag känner hur jag slappnar av mer och mer för varje minut utan pluggångest som jag lägger bakom mig. Får ständigt påminna mig själv om att jag faktiskt inte alls behöver komma igång med dagens plugg, för jag har inget. Det känns underligt. Tomt. Men samtidigt befriande och utan några negativa aspekter alls. Jag har låtit mig själv sova till klockan nio (i princip första gången på ett halvår), ätit en lång frukost i myskläder och tittat på Smallville, tagit en lång dusch och funderar på om jag ska sy eller baka banankaka. Är detta livet?

Fast allting har en baksida. Min är att jag jobbar redan imorgon. But the thing is, jag trivs så väldigt bra på mitt jobb att det inte stör min befrielsekänsla ett dugg. Jag ser fram emot det. Jag målar jobbtanken i fina färger. Det där andra nya möjliga extrajobbet? Jag sög tydligen och fick det inte. Fast jag vill mena att det inte gör mig ett skvatt, för jag gillade det inte det minsta. Jag lägger det bakom mig med lärdomen att jag aldrig mer i hela mitt liv ska söka ett telefonjobb. Punkt.

Nu ska jag fortsätta min underbara dag. Den hade iochförsig kunnat få ännu högre betyg om facebook hade funkat? Wtf liksom?

Tänd ett ljus - Per Gessle



Du kan få himlen och månen
Jag plockar ner dom till dig
Och marken som du går på, jag ger den till dig
Och snön som faller sakta och skaren över jorden
Jag älskar dig
Ja, jag älskar dig mer än någon borde
Kom och tänd ett ljus i natten
Kom och visa att vi lever i den vackraste av tider
Innan den är över
Och jag önskar av mitt hjärta
att det var lugn och ro i världen
att tiderna förändras med mänskligare värden
Och det är så mycket jag vill säga dig
innan det blir dag
innan dess december dratt sitt sista andetag
Men kom och sätt dig här intill mig
Vi hoppar över orden
Du är vacker
Ja, du är vacker, det vackraste på jorden
La, la, la...

Good monday

Today I'm happy. Det gick strålande på jobbet igår och sen svettades jag sönder på ett indoor walking pass. Ska helt klart dra med mig Razze på det när han börjar på friskis, det är något för honom, och det är roligare om man är två. Det är för övrigt måndag, början på en väldigt bra och utmananade vecka. Jag ska hinna med att få feedback på grupparbetet, fixa till och redovisa detta, provjobba på ett möjligt extra nytt jobb, gå på afterwork på friskis, gå på jujutsu, prova skivstångspass, gymma med Bea, jobba, hälsa på Razze i hans nya lägenhet och städa tänkte jag. Jag måste säga att jag ser fram emot veckan något enormt. Än så länge hyllar jag verkligen 2011, det här är året när jag kommer någonstans, jag känner det i hela kroppen.

Att min rygg/axel ser helt konstig ut på bilden bryr jag mig inte det minsta om. Jag låtsas helt enkelt att det är en fruktansvärt stor muskel som jag berikats med.


Zumba!

Godmorgon vänner!
Idag ska jag vara en väldigt effektiv ung dam. Jag ska baka bröd, diska, jobba och kanske träna. Att det är ett kanske framför träna är för att jag utvecklade mig själv igår och provade mina höfter på zumba. Det var väldigt väldigt roligt, men ack, sån träningsvärk jag har i min stackars rygg idag. Alla dessa höftrullningar gjorde sitt de där 1,5h som vi snurrade runt.

Vi har förresten köpt en bokhylla på ikeas mellandagsrea. Jag är nöjd. Den var nersatt med 400kr och gick precis in i bilen, dock fick inte jag plats så fick vänta kvar medan de körde hem hyllan och bar in den i lägenheten. Det var det värt. Jag har även spenderat helgen med att räkna hur många orginaldvd:er vi har. Jag ska skryta och säga att vi har 275 stycken. Igår såg vi en vi aldrig sett innan, Seven. Den var bra som fanken, men jag satt väldigt nära Jonte vissa stunder, sjukt läskig.

gruppintervju

Jag blev kallad till grupparbetsintervju för ett jobb jag sökt. Sagt och gjort. Jag tog spårvagnen till en stadsdel jag aldrig besökt förut och vandrade iväg medan snön vräkte över mig i den riktning jag trodde var den rätta efter mitt fattiga minne från granskning på eniro tidigare under dagen. Detta vandrande dock utan framgång. Bland snödrivorna hittade jag en annan vilsen ung dam och det visade sig att vi skulle på samma intervju. Vi fick hjälp av några väldigt trevliga prickar som bodde i området och de hjälpte oss hitta rätt. När vi kom in i lokalen skulle man ta av sig skorna. Jag hade knallrosa strumpor. För första gången i mitt liv. Och jag tvingas ta av mig skorna på en arbetsintervju. Ungefär där tappade jag hoppet. Men jag bet ihop och tänkte att jag kan ju använda strumporna till min fördel, något i stil med att den här tjejen vågar vara sig själv. Jomenvisst. Efter övningar och frågor och presentation och genomgång så var det klart. Jag var uppspelt och lugn men hoppades inte. Jag tog spårvagnen hemåt, gick av fel och fick gå en lång bit genom stan utan att veta var jag var och kom till slut hem.

Men kan ni tänka er, idag ringde de mig! Jag ska provjobba. På onsdag. Nöjd. Jag tror bannemej att 2011 blir ett fantastiskt år, jag går in i det med energi och förväntningar som jag tänker göra verkliga. Fatta om jag till sommarn kommer kunna säga att jag har två jobb, tränar friskis några gånger i veckan och tagit upp jujutsun i mitt liv igen. Fantastiskt. Tack.


en rond med en paprika.

Jag och dammsugarn har sagt upp vår bekantskap och efter att den golvade mig får den hänga med Jonte istället. Idag utmanade en annan hushållssyssla mig, att skära paprika. Vi fick en knivslip i julklappsspelet och alla knivar är nyslipade. Detta tänkte jag såklart inte på där jag stod och skulle trycka mig igenom en paprika. Jag tog i för kung och fosterland för att slakta grönsaken, paprikan vände min styrka emot mig och här sitter jag nu, bitter och med ett tejpat finger. Jag hoppas tamejfan att pajen som paprikan efter många om och men placerades i blir gudomlig, annars blir jag uppriktigt talat ledsen.




Jag taggar 2011...

... genom att damma av och prova min jujutsudräkt. Jag har plötsligt förälskat mig i nyårslöften och värderar dem så högt att pedistalen jag ställer de på helt klart kan liknas vid guld. Fast jag väljer att ha många små nyårslöften eller nyårsmål istället för ett väldigt stort. Eftersom att det för mig handlar om att göra 2011 till ett väldigt bra och utvecklande år. Än så länge har jag börjat med en rivstartande hälsomånad som ska bli fullspäckad med träning och hälsosamt födointag. Träningen ligger dock på is då jag både hostar slem och snyter ut halva hjärnan titt som tätt, jag har alltså åkt på en härlig förkylning såhär under årets första dagar. Ett annat mål jag dragit mig in i är som ni kanske förstår att ge mig på jujutsu igen. Jag kan erkänna att det bubblar i hela kroppen så fort jag tänker på det. Det är lite som att vara nykär. Jag vill berätta det för alla, jag provar dräkten en vecka innan och jag planerar och kan knappt få tankarna på annat. Jag återkommer såklart med rapport efter första träningspasset och berättar hur många blåmärken jag berikats med och hur mycket träningsvärken känns.


God fortsättning på det nya året vänner, se det som en möjlighet. Pengabrist, bostadsbrist, jobbrist, tidsbrist, ja, oavsett brist så låt det inte stå i vägen för er. Bit ihop och gör det här året fruktansvärt bra. Det här är ändå det första året på det nya decenniet, det måste innebära något bra.

RSS 2.0