mail från dom dä hämma. I Bäjkvaaa.



Fick precis denna bild mailad till mig (Jag visste inte ens att mamma kunde bifoga bilder?). I vilket fall så är det sånt här som får en att verkligen sakna Bergkvara, hemma och Laban. Den där sjukt irriterande lilla hunden som alltid sabbar och förstör och står i vägen. Han som hindrar semestrar och bet sönder skor när man var liten och som alltid (utan undantag) skäller på tvn. Men också han som alltid viftar galet glatt på svansen när man kommer hem, gärna ligger i knäet och gosar, han som slickar kinderna på en när man gråtit.

Något som jag oroar mig lite över är hur köket ser ut om två veckor när vi ska hem på besök, bådar inte riktigt gott om man känner för att slappna av. Finns risk för att man behöver hugga i och hjälpa till. Mammsen och pappsen har redan varit glada att varna oss för att vi lär behöva diska. Som om vi inte gör det tillräckligt redan. När mamma och pappa inte renorverar köket så brukar det vara semester att komma hem dit, att slippa diska. Men nehedå, inte denna gången. Nu ska vi jävlar få diska. I tvättstugan till på köpet.  

sämsta dagen ever.

Det här har varit den sämsta dagen någonsin. Bara så att alla vet så mår jag piss och är sur. Och ledsen. Och besviken. Och har ångest. Uppepå det så har vi glömt tvättiden och alla mina träningskläder stinker. Blir till att ta fram de äkta reservkläderna till söndagens träning och bara unna mig en promenad imorn. Men det är väl inte fy skam. Jag ska faktiskt gå och lägga mig nu. Det är fredag, klockan är 21:13 och mina tänder är redan borstade. Jag är sjukt trött för jag gick upp vid sju i morse och har haft en väldigt omtumlande dag, så jag ska lägga mitt trötta huvud på kudden och sova tills jag vaknar (av att klockan ringer, såklart).

Imorn ska jag göra minst 4 frågor på hemtentan. Så är det bara. Bestämt. Spikat och klart. För annars får jag mer ångest och det pallar jag bara inte.

Nämnde jag att jag är uppsagd? Fuck you fredag.


Ambitiösa tjejen!


Ja, här sitter jag i sovrummet där vi numera faktiskt hittat en plats till skrivaren, det går framåt min vän. Men jag är ju lite sur när jag går upp såhär tidigt på morgonen för att vara ambitiös och plugga inför redovisningen imorn, och från skrivaren hörs inte ens ett försök att skriva ut texten jag vill skriva ut. Är inte sånt aningen deprimerande och frustrerande? Har för övrigt börjat min morgon med cornflakes och en sån där sjukt nyttig macka som består av enbart frön och olja, riktigt gott! Fast det vet jag många som inte skulle säga, men jag har lärt mig tycka om sånna nu, det gäller att vara envis. Oj,  nu snackar äntligen skrivaren och dånar lite, back to work my friends :)


OBS

FÖRRESTEN! Glömde säga att jag spenderade fredagskvällen firandes med fint folk i huset bredvid, jag fick nämligen godkänt med knappa marginaler på tentan och kunde pusta ut. Fina fisken för fanken. Nu är det bara att bita ihop och komma igen tills på torsdag, för då blir jag tilldelad ännu en. De är så gulligt generösa på universitet, de ger bort uppgifter och hemtentor likt tomten som om alla studenter vore riktigt snälla barn. Ibland önskar man att den vanliga julafton inföll ungefär lika ofta, det hade liksom varit helt okej.

söndagsregn

Idag regnade det på Elin och mig när vi traskade gatorna fram längs stängda butiker i hela stan. Jag trodde att affärer i storstan öppnade runt 11 iallafall, men icke, på söndagar har de bommade dörrar fram till 12 överallt. Och ändå lyckas jag köpa onödiga saker och onyttig mat? Det kallar jag skickligt. Men jag får pengar imorn så det löser sig nog. Det handlar om att spara för jämnan för att kunna unna sig, även om det oftast sker med dåligt samvete det också.

Jag har drabbats av beslutsångest över min dag. Sjukt jobbigt är det. Jag är bjuden på smyckesparty, ska jobba, behöver plugga och vill träna. Jag hinner inte alltihop eftersom att mer än halva dagen redan gått. Och allt är schemalagt över varandra. Jag får liksom ont i magen av sånt här, att säga nej i sista stund även om man vill komma. Och att inte kunna träna gör också ont i magen. Jobbet är bra att ha, men det svider när det hela tiden pajar alla andra planer man har och vill genomföra. Sen borde jag plugga för jag har hemtenta som ramlar i min hand på torsdag eftermiddag och behöver kunna mer saker tills dess.

Argh. jag får se hur jag gör med allt.
Nu ska jag försöka läsa innan bussen till jobbet åker ifrån mig.

hemtentan godkänd?

Imorgon får jag tillbaka min första tenta. Den där jag satt och kämpade med för ungefär en månad sen. Jag vet inte vad jag gör om den inte är godkänd. Gräver ner mig kanske. Spottar livet i ansiktet så som det spottar på mig. Jag vet faktiskt inte, gråter antagligen, jag gråter alltid när saker går emot mig. Men på något vis känns det alltid lättare efteråt, när killen jag delar liv med har kramat lite och tröstat, men fyfan för att bo ensam och vara ledsen. Det borde vara botten, usch. Jag vill aldrig bo ensam. Om det mot förmodan skulle bli så att jag och killen separerar, eller flyttar isär på grund av någon anledningen, måste ju inte nödvändigtvis vara så att det tar slut, så ska jag bannemej skaffa en rumskompis som kan trösta mig när jag är ledsen osv. För fyfan för att vara ledsen OCH helt ensam. Botten.

Men åter till tentan. Jag har en klump i magen och hoppas och ber för att jag är godkänd. Låt i alla fall en av frågorna vara godkända. Annars mår jag illa. Jag funderar på hur jag ska fira om jag blir godkänd, jag äter ju inte onyttigheter annars hade en stor fet godispåse suttit fint, men jag ska ju bowla på kvällen, får se det som mina egna gratulationer eller som något jag unnar mig för att trösta mig själv om jag kuggar. Jag håller på att bli galen. Samtidigt läser jag om bildandet av socialistiska samhällen i Sovjet och Kina, det är ganska förvirrande men antagligen nyttigt, så nu ska jag bita tag i det och bli klar innan lunch tänkte jag. Sen ska jag ge mig ut i kylan på jakt efter den perfekta födelsedagspresenten, har hört rykten om att en snubbe jag känner fyller år på söndag?


get a life.

Jag borde nog skaffa mig lite mer liv.
Idag var jag duktig och gick på två föreläsningar varav en var skitlång, dock intressant. Nu kan jag mer om Afrika än de flesta i min bekantskapskrets. Undra om jag hinner dra nytta av det innan jag glömmer bort all fakta? Det är måndag och jag är redan lite trött på den här veckan. Den känns ihoptryckt och liten. Jag har tryckt in en hel massa grejer och vet inte riktigt hur jag ska orka med allt tillsammans med halsontet som vägrar ge med sig. Snart ska jag reklamera min hals hos Gud. Den kan ju inte lägga av att vara bussig och snäll mot mig nu, jag är liksom 20, hur känns den då när jag är 50?

Jag måste nog försöka anpassa mig lite mer till det här att bo i storstan. Idag tog jag en buss som skulle vara typ 200m ifrån jobbet 2 minuter innan jag började och tyckte det skulle vara perfekt. Jag tyckte att det var en perfekt idé hela natten, under hela tiden jag åt frukost och ända tills jag kom ut på morgonen och hörde trafiken. Just det. Morgonrusningen lite sådär precis innan åtta. Jag satte mig på den lilla blå bussen och den körde iväg i exakt rätt tid, det lugnade mig lite. Men när vi skulle åka ut på den stora vägen som tar oss in mot stan, så gick det plötsligt alldeles för sakta för min perfekta plan. Trafikstopp. What the fuck liksom? Sånt händer aldrig i småländska byar på väg till skolan eller jobbet. Ajaj. Så jag satt med magont och orolig hela vägen och sen sprang jag från hållplatsen till jobbet och kom 2 minuter sent. Sen checkade jag dock in typ hela Lady Gagas crue och det var lite kul. En snubbe hade långt lila hår. Americana. När passet var slut skyndade jag mig i princip allt jag hade för att hinna med den tidiga bussen hem. Den körde ifrån mig när jag var 40 meter från hållplatsen. Så skulle jag aldrig göra om jag var busschaufför. Supertaskigt.

Jag stuvade förresten makaroner idag. De blev godast i världen.
Som sagt ovan, jag borde nog skaffa mig mer liv.

lördag. studentlördag.

Idag står det enbart plugg på schemat. Jag ska klämma mig igenom (minst) 50 sidor stora som A4 med engelsk jobbig text. Jag tycker jag kunde haft en roligare lördag, men det ska bli rätt mysigt ändå och jag kommer vara så nöjd och ha lärt mig så mycket sen att det är värt det! (självpeppning, jo jag tackar ja).

Igår tränade jag första gången sen i söndags (pga förkylningssymptom) och det gick fint. Så nu är det All in och dags att bränna fett och bygga muskler på helfart igen. Nästa pass är imorgon, taggad till tusen.

Nu skulle jag (enligt mitt eget författade schema) börjat plugga för 3 minuter sen, så nu måste jag sätta igång.
Puss

Veckans bästa dag, Magnus Weideskog!

Igår var en väldigt bra dag med en väldigt bra kväll. Visst lyckades jag missa spårvagnen på väg till jobbet så att allt blev sjukt krångligt och stressigt, och visst tog jag helt fel buss på väg hem från jobbet så att allt blev ännu mer krångligt och stressigt. Men jag fick se väldigt många fler hörn av den här staden än jag sett innan. Att jag inte har en aning om var alla de här nya hörnen ligger är väl något som kanske besvaras med tiden. Min dag var trots detta(!) väldigt bra. Jag och killen blev ambitiösa och provade på att koka grönsakssoppa, som för övrigt inte alls är lika svårt som det verkar, uppenbarligen, och den blev helt okej för att vara första gången. Och på kvällen var det Veckorevyn blog awards turné! Jag bjöd med mig Veronica som vän, och när vi kom dit sa de att jag inte hade skrivit upp att jag skulle ha någon vän med mig, men vi var så söta så hon fick följa med ändå. Där spenderade jag 224kr på en mysskjorta, helt oplanerat och inte inräknat i min ekonomiska plan den här månaden, får se över det där sen. Och vi fick goodiebags och lärde oss att lägga sminkningar, få volym i håret och åt chokladmuffins(trotsade alltså min nya lifestyle, men jag tyckte jag fick). Och som grädden på moset, Magnus Weideskog var där och sjöng, han kände dessutom igen mig. Det var inget annat än en toppenkväll och jag skulle kunna ge den massor med superlativ, men jag ger den bilder istället (OMG).

  

 

högskola.

Jag sitter här med beslutsångest och förkylning. Jag är inte särskilt förtjust över min situation just nu. Jag stannade t o m hemma från skolan för att rensa tankarna och peppa förkylningen att ta steget bort från mig. Det verkar inte ha gått så himla bra dock, huvudet känns som att det väger ungefär 10kg. Och det här med att plugga. Nu är jag sugen på lärarprogrammet igen, så jag tänkte söka det. Får se om jag kommer in, förstår inte riktigt statistiken men ser ut som att jag kanske kan komma in. Jävligt jobbig sits är det i alla fall. Men jag tror jag har tänkt klart på det till idag, religion och svenska blir det isånnafall som jag ska undervisa finniga tonåringar i. Spännande.

Jag ska bada badkar och ha lite kvalitetstid med mig själv idag tror jag. Det behövs. Lite tända ljus och ett väldigt varmt bad, kan det bli bättre än så? Jag känner att jag svamlar fram helt onödiga saker här. Jag kanske har lite feber ändå.

Förresten, gårdagens höjdpunkt var när pappa ringde och sa att han ska skicka upp 500kr så jag kan åka hem och hälsa på. Det ser jag verkligen fram emot. Jag har inte varit i bergkvara på snart 2 månader. Visst det är inte så jättelänge, men det känns längre när man inte har möjligheten.

Puss.

lilla lilla lars.

Jag läste en förbaskat fin intervju med Håkan med stort H nyss. Han kan måla med ord, och killen som skrev intervjun var bra. Jag tycker det är bra när de som skriver recensioner eller intervjuer gillar det de skriver om. När de målar fina porträtt istället för att leta efter hakar och fel, obetalda böter eller missar på konserter. Jag gillar när de själva romantiserar personen de skriver om, när de gör det alldeles för mycket så att man verkligen känner att det pirrar i kroppen på skribenten. Som recensionen av lasses spelning i somras, den killen visste vad han snackade om, att det var kärlek. Och jag är precis likadan. Jag skulle kunna tacka min kära vän Emma hur många gånger som helst och det skulle aldrig vara nog. Hon gav mig kartan mot ett bättre liv när hon bjöd in mig på Lasses väg. Och folk kan klanka ner på mig, sucka när jag säger att jag lyssnar på Winnerbäck, säga att han inte kan sjunga och att han är kass, för det skiter jag i. För mig är Lasse en hjälpande hand, en kram i mörkret, en tro på livet, ett lugn i magen. Men han är också festens mittpunkt, den som sätter ord på min vänskap till just Emma, och vår Becca nummer två. Winnerbäck påminner mig om gymnasietiden, vi är lördagens änglar som virvlar i stan, och jo, en hel del förbannat tvivel. När jag huserade hos Emma på Kattrumpan och somnade med tusen ogjorda saker och filosofi på tungan. Lasse påminner mig också om min person, om hur jag vuxit, om hur jag dragit mig upp. Han ger mig hopp, och tröst. Man bör dock inte lyssna på "faller" om man redan är deppig, för då går det bannemej utför.

Nu blev jag nersjunken i mig själv. Men det blir nog lätt så, när man är ensam hemma och inte riktigt vill gå och lägga sig även om man borde. Jag har en lång dag imorn. Jobb, skola, grupparbete, jobb och sen hem. Hem till en tom lägenhet. Jag träffar inte den där snubben jag bor ihop med förrän på torsdag eftermiddag. Våra scheman ville inte riktigt samarbeta den här veckan, heller. Men jag älskar honom, så det gör ingenting. Det är bara att bita ihop tror jag, acceptera läget.

Nu ska jag nog försöka sova en aning, det brukar ju vara väldigt skönt när man väl lagt sig.
Dröm sött kära vänner, det är en ny dag imorgon. Bit ihop och kom igen.

(ni hittar håkanintervjun här: http://www.mypaper.se/show/noje/show.asp?pid=24522640916348 )


baksidan av hemifrånflyttandet.

Det här är mitt andra blogginlägg idag, men låt er inte luras, jag ska inte bli långvarig i mitt beteende, det har jag helt enkelt inte tid med. Jag tänkte bara delge dem som inte har hunnit tagit sitt pick och pack och lämnat mammas trygga famn några anledningar till varför de ska stanna hemma, i alla fall ett par år till.

Damer och herrar, låt mig presentera 3 anledningar till att inte dra tvärs över sverige och lämna morsan hemma:
1, disken diskar sig inte själv (!)
- Jag provade att låta bli den en vecka för att se vad som hände, det byggdes ett berg.



2, Tvätthögen liksom, bara växer, utan att man kan styra det
-och den är sjukt deprimerande varje gång man besöker toaletten i brist på en tvättstuga att stänga dörren till.



3, Om jag hade bott hemma, hade det här varit platsen för hängselbyxorna jag såg på H&M igår
- men jag flyttade hemifrån och min ekonomi ger mig inga brallor i första taget.



Bara en liten tröst till alla er som fortfarande bor hos mamma. Och en liten skvätt sympati till alla er som sitter i samma båt och öser vatten som jag gör.

Sen kan jag ju göra reklam för min nya pysselblogg! Jag tror ni hittar den om ni skriver beckapysslar.blogg.se
Men jag är inte helt hundra. Där kommer jag bara uppdatera när jag pysslat ihop något jag är nöjd med. Det är ju onödigt att visa upp sina misslyckade försök.

Nu ska jag sätta mig i min pluggfotölj (som fått en nypysslad kudde!) och läsa om den prewestfaliska ordningen tror jag det var, tanken bygger på att europas grundande är grundandet till hela världsordningen. Och boken är på svenska, tack Gud.

work out! självdiciplin.

Här sitter jag, på väg till träningen. Mitt och Jennys nya liv börjar idag. Men jag måste faktiskt få klappa mig själv på axeln och medge att jag började ju i augusti, men att det gick lite utför när jag fyllde år, men det får göra det bara man biter ihop och kommer igen. Och det är precis vad jag har gjort nu. Slut på godis och nu ska jag klara 2 månader, minst. Två månader sen får jag äta lite pepparkakor men ska försöka köra vidare, för om man klarar två månader, vad är det då som säger att man inte klarar sig hur länge som helst?

Skolan är hård, riktigt jävla skithård. Och jag tycker det är kämpigt, såklart, samtidigt som jag tycker det är roligt och intressant och jag har verkligen ingen aning vad jag ska göra nästa termin. Färdjupning? Jobb? Ny kurs? BLÖH. Högskolan har en baksida, men jag tänker inte tänka mer på det idag, nu ska jag iväg och rensa huvudet, och svettas järnet hoppas jag. Nytt pass idag, taggad till tusen. Nu kör vi!


RSS 2.0