pepparkakor!



Nu har vi bakat årets sats med pepparkakor. Jag har för övrigt haft en väldigt bra vecka. Och nu är vintern här på riktigt, ge mig lite mer snö bara så har jag nog inget att klaga på. Det här är första julen jag firar med killen. Det känns spännande. Såhär tredje julen vi är ett par så ska vi fira den ihop, haha, tänk om det blir en katastrof! men det löser vi nog med lite godis. Det tror jag bannemej.

Jag är en juldyrkare. Lägenheten är röd nu. Ska ta bilder på det och visa. Sjukt mysigt är det. Ljus och juldukar. Granen är redan uppe. Spotify höjer stämningen varje dag, med nya jullåtar som skrålar ut från högtalarna i datorn. Jag tycker förbaskat mycket om december. Nu ska jag knapra i mig en pepparkaka, sätta mig i soffan och flytta in i Harry Potters värld, vi har maraton här, nu är vi på sjätte filmen och supertaggade inför bio på fredag.

Jag har inhandlat ett par skridskor, imorn har jag lovat sambon att vi ska gå till ishallen. Jag vänder mig tyst om och ber en bön för att det ska gå väl. Minns inte riktigt när jag stod på ett par skridskor senast, säkert 2 år sen. AAAAAAAAAAAAH.

Tisdagar är bra skit.

Jag känner i hela magen att det här är en bra dag. Av diverse anledningar som jag kommer göra en lista av. Nu.
Håll i hatten, här kommer den!

1. Det är snö, och den ligger kvar även om den slaskar lite
2. Jag fick ut sjukt mycket av dagens föreläsning även om det blev en timme sen för att läraren hade tänkt fel
3. God lunch. Ris och köttfärsås.
4. Jag fattar det jag läser, i alla fall procentuellt mer än jag brukar
5. Jag ska träna
6. Jag och killen ska se klart på Harry Potter 2 ikväll. Laddar inför bio på fredag!

För övrigt, så har jag pannkakor kvar sen igår, blir jättebra efter träningen! gott, gottgottigottgott. Och så har jag fått en massa fina kommentarer om min frisyr, även från folk jag typ aldrig pratat med, sånt värmer i höst/vinterkylan.

New haircut!

... inför arbetsintervjun! Nöjd måste jag säga. Jag ska nog aldrig spara håret igen. Kort ska det vara.



Lördag och den andra snön!

Igår hittade jag en väldigt fin jacka(priset ska vi inte tala om) som fick följa med mig hem. Jag hade planer på att skaffa mig en tjusig klänning också, har i princip bara vardagsklänningar och det funkar ju inte i längden. Gissa vad jag kom hem med? Just det. Ett par hängselbyxor? Grejen är den att jag har alltid velat ha ett par hängselbyxor som man inte ser ut som en supertönt i, och så hittade jag dom! Man ser bara lite ut som en tönt och det tycker jag är helt okej. Självklart fick dom också följa med hem. Och självklart så handlade sambon också, han som aldrig ska ha något kommer oundvikligen alltid hem med något.

Förresten. Dagens stora nyhet: Det ligger ett lager SNÖ ÖVER GÖTEBORG. Lyckan är gjord. Jag tog en mysig bild igår kväll när jag upptäckte att det var vitt på marken. Det här är för övrigt utsikten från vårt sovrumsfönster, för er som inte hälsat på än.




God morgon nya byxor, nu har vi några skojiga timmar plugg framför sig. Jag lever numera lite efter mottot att har man ett par gosiga hängselbyxor så är det kul att plugga. Ehm. ja.

Godmorgon Fredag

Åh. Jag har två väldigt bra dagar bakom mig. Onsdagen slutades väldigt fint med ett, som alltid, roligt jympapass men dessutom tillsammans med Elin ju! Det är så mycket roligare att gå iväg och träna med någon, så man har någon att prata med. Så nu sitter jag och håller alla fingrar och tår, hoppas i tysthet på att hon blev så frälst att hon också vill börja, även om hon bara kan en dag i veckan.

Sen igår var nog ett av mitt livs mest produktiva dagar, det här är vad jag var ambitiös nog att hinna med:
- Diska
- Baka bröd
- Läsa ett kapitel
- Laga mat
- Vika tvätt
- Bjuda in Razze på nybakat bröd
- Vika all tvätt
- Gå till stadsmissionen och köpa en gardin för att använda tyget, men detta resulterade istället i att jag ska sy om den och använda den som just gardin
- Storstäda HELA lägenheten
- Pyssla lite med julklappar
Ni fattar att jag inte hade en enda stund när jag inte gjorde något va? Fullt ös. Hela jävla dagen. Och det som var lagom sjukt, det var att när jag gick och la mig så kunde jag inte sova. Hela jag fylldes av känslan; What the fuck?. Men jaja, till slut somnade jag och nu har nästa produktiva dag börjat. Duschat, ätit frukost och ska börja plugga nu. För att sen gå iväg och shoppa med snubben jag bor med. Om han har vett att kräla sig upp ur sängen inom kort.

Det som är lite deprimerande är att det aldrig tar slut liksom. Hela tiden har jag saker att göra. Men det är kul samtidigt, för när man väl får en ledig stund, så är det så skönt att bara sätta sig ner och vila. Jag tror ändå det blir en förbannat bra fredag det här.

happy call

Idag fick jag ett glatt samtal och har numera en arbetsintervju på Friskis&Svettis inbokad nästa vecka. Jag taggar redan och ser fram emot det med stor entusiasm. Var för övrigt ansvarsfull och frågade om när man eventuellt skulle börja med tanke på min tenta osv. Och eftersom jag har tentan i mitten på december så sa hon att det gjorde ingenting och att utbildningen antagligen kunde läggas efter det och att man isånnafall börjar efter utbildningen. Hade varit extremt bra. För då kan jag ge järnet till tentan och förhoppningsvis få G, plus att jag kan ge järnet till det eventuella jobbet sen. För åh vad jag vill ha det. Jag ska fira med några timmars pluggande, en tur till stadsmissionen på jakt efter en sån adventsljusstake som man sätter ljus i och ett svettigt jympapass på just F&S. Detta tillsammans med Elin, för man får ta med sig en vän helt gratis den här veckan så då tänkte jag flåsa och hoppa runt lite med Elin.

Det här är en bra dag, jag är nästan taggad att plugga t o m!


tisdagsbekymmer

Jag är tillbaka i Göteborg, jag andas frost och solsken, med en bitter känsla av ångest. Just idag så är det som om någonting äter upp mig inifrån. Jag gillar inte tisdagar. Måndagar tycker jag till skillnad från många andra är helt okej, man har ambitioner, här kommer en ny vecka att fälla och ta sig igenom med storm. Men ungefär framåt den här tiden, tisdagseftermiddag, då bryter jag ihop. Då inser jag hur jobbig den kommande veckan faktiskt är. Att även om ambitionen fick mig att slita som ett djur på måndagen så inser jag att det inte tjänade särskilt mycket till. Jag ligger ändå efter i mitt pressade schema, jag måste ändå göra minst lika mycket idag och precis lika mycket imorn. En jämn väg genom veckan, bittert bara att det är en sluttning uppåt. Några grader uppåt. Dessvärre fler och fler grader ju närmre tentan och den verkliga prestationen man kommer.

idag fick jag veta att vi har en knasig uppgift till seminariet imorn, så då brast det lite. Här sitter jag nu, två timmar sen jag kom hem och jag har inte riktigt orkat förbarma mig över att ens öppna boken. Alltså har jag inte gjort något alls. Jag har lagat en ungsstekt falukorv. Men jag har inte läst eller skrivit en rad och det gör det bara ännu svårare att faktiskt börja. Deprimerande blogginlägg? japp. Men jag känner att det behöver synas, att plugget inte är en dans på rosor, att de som pluggar oftast inte glider, att de kämpar så svetten porlar sig både utanför och innanför huden. Ångest och prestationskrav. Usch. Och jag ska plugga minst 4 år till. Jag tycker det känns bra, något jag ser fram emot. Att aldrig vara ledig.

En liten by vid kusten

Lilla Bergkvara är sig likt. Glassplittret som någon så fint placerade intill vägkanten i somras ligger fortfarande kvar. Men det är ändå något slags vemod som lagt sig över den lilla byn. Med grå gräsmattor och trädens kala grenar. Den här byn gör just nu inget annat än att vänta på julen. Att få ligga under ett snötäcke och kläs in i fin belysning. Just nu är nöjet inte särskilt stort och befolkningen nästan ännu mindre. Alla lämnar och åker härifrån. Kvar blir föräldrarna. De som bosatte sig här för 20 år sen blir kvar. Men resten flyttar. Alla mina vänner som slutat gymnasiet har begett sig någonannanstans. Till en stad. Bort från en vemodsfylld by vid kusten. Tätt inpå Smålands djupa skogar. Men ändå trivs jag här. Just den här helgen, den här dagen. Så trivs jag här. Trots vemodet och de grå gräsmattorna, trots att vännerna precis som jag flytt sin kos, så trivs jag. Ett lugn kommer över mig ovanifrån. Till och med plugget går bra. Det är inte med samma ångest jag sätter mig med boken. Inte samma stress och press som långt där borta, i det som numera kallas hemma. Stället där jag utvecklats till en tidsoptimist, som alltid får springa för att hinna med kollektivtrafiken. Och stället som utvecklat mig till överambitiös, som får mig att ta mig an alldeles för mycket. Stället som jag vet att om jag bosätter mig på för länge i sträck antagligen kommer bryta ner mig bit för bit, samtidigt som jag sakta glömmer bort att märka det. Jag behöver sånna här pauser, pauser av lugn.

Nu ska jag läsa en artikel som tog en evighet att hitta. Men nu har jag skrivit ut den och plockat fram överstrykningspennan. Dags att läsa om fattigdom.

Småland; se upp! här kommer jag!

Jag har precis packat och ska snart diska. För idag ska jag sätta på mig tåget och tuffa till smålands kust. Så himla fint. Om bara två timmar är jag på stationen och letar reda på rätt tåg. Har till och med unnat mig en sittplats, det kan man göra när pappa betalar. Så jag kommer inte bli bortkörd alls på de fyra timmarna jag ska tuffa fram. Jag känner att jag romantiserar det här. Egentligen är den sträckan jävligt dryg att åka. Men jag har med mig massor av underhållning (läs: studentlitteratur) så kag ska nog få tiden att gå.

Den kommande helgen består av pappas födelsedag imorgon, obestämd aktivitet på lördag och farsdagsfirande på söndag. Jag tror det blir bra. Jag bakade kakor till pappa igårkväll. Drömmar. Sjukt goda blev dom. Är förvånad att det finns några kvar ens.

I vilket fall, såhär glad är jag idag!

OBS. Kul grej; Spara dom här två bilderna så att de hamnar efter varandra, och bläddra snabbt fram och tillbaka mellan dom. Är jag inte vacker så säg!?


en svår bok.




Det här är en av fördelarna med att bo hemma, man kan äta i princip vad man vill så länge det passar plånboken. Idag valde jag mannagrynsgröt till lunch och det funkade helt okej.

Men jag måste beklaga mig lite faktiskt. Den där boken jag lovprisade häromdagen, visst är den bra, men fanken så tung den är alltså. Jag sitter här och klämmer mig igenom sida efter sida, timme efter timme och jag förstår inte sådär jättemycket. Jag vill inte läsa mer egentligen. Jag är just nu på sida 185. Och det är ett sjukt tempo alltså. Ska läsa till minst sida 260 imorn. Jag tycker det är lite hårt. Jag gick upp klockan halv 8 i morse och läste till halv 10 för då skulle jag ha föreläsning. Så hade lärarn cyklat omkull så allt blev en halvtimme försenat. Och sen har jag suttit med det i princip sen jag kom hem vid kl 13. Det är typ tre timmar, och jag har inte kommit 20 sidor ens och knappt lärt mig något. Nu somnar jag nästa över boken och är sådär sjukt trött. Det funkar liksom inte. Jag undrar hur länge jag pallar med det här, salstentan i december är inte något jag direkt ser fram emot. Och när ska jag hinna pyssla alla julklappar? Fan. FAN rent ut sagt, vad trött jag är. Jag behöver sova mer. Men jag ligger och tänker och sen när jag väl somnar så har jag ställt klockan så tidigt att jag inte får sova så himla länge.

Äh. Mitt liv är rätt lätt om man jämför med andra snubbar. Ta bara dom där fattiga liksom. Ingen mat och inga kläder. Men jag lever i ett rikt land, jag drog ingen nitlott. Men jag har andra problem, andra förväntningar och krav som vilar på mina axlar. Och det gör mitt liv också ganska svårt vissa dagar, faktiskt. Jag skäms över mina problem, men det gör inte direkt att de raderas, snarare blir större eftersom att jag inte riktigt tillåter mig att känna så. Det finns föräldralösa barn, och jag klagar på att jag inte träffat mina föräldrar sen i somras. Det finns människor utan kläder, och jag tänker köpa en ny vinterjacka för att jag känner mig tjock i min gamla. Det finns människor utan framtid, och jag klagar på att jag inte kan välja vilket av mina alternativ som passar mig personligen bäst. Så ja, jag skäms, men jag måste ändå anpassa mig och leva i landet jag föddes i. Anpassa mig efter mina förutsättningar, som råkar vara tamejfan mycket bättre än många andras.

Jag ville egentligen bara säga att den här boken är svårläst, jag är trött och har ont i magen.


Godmorgon.

Idag har jag nästan sett solen gå upp. Det var bara några hus i vägen. Men jag kan föreställa mig hur det såg ut för nu letar sig solen upp över taken. Gick upp klockan sju för att läsa det sista till föreläsningen idag. Jag har fem sidor kvar men dom kniper jag efter föreläsningen tillsammans med lunchen. Sen äre bara påatt igen, för ungefär 90 sidor ska läsas till imorn. Hopplöst, jag lär aldrig hinna det. Men jag ska verkligen försöka. Börjar klockan tio imorn dessutom, så om jag biter ihop och går upp klockan sju imorn med så har jag två extra timmar då. På två timmar kniper jag 15-20 sidor. Så det hade varit fint. Då behöver jag bara läsa ungefär 6-7 timmar idag. Och jag har ju garanterat inget roligare att hitta på så det ska bli en fröjd(!?) Nehej nu måste jag bannemej göra mig i ordning, för om 3 minuter behöver jag gå och här sitter jag med håret åt alla håll, kissnödig och utan ytterkläder. Lycka till att hänga med spårvagnen becka liksom.

Jag åt i alla fall sjukt god frukost, men kommer dö av hunger innan jag får lunch.

heaven

Idag är det alla helgons dag och det brinner tre ljus på vårt bord.
Ett för dig Sebastian.
Ett för dig Christofer.
Ett för dig Morfar.

Ni är i himlen. Hoppas ni ser mig idag. Hur glad jag är att jag fått vara en del av ert liv. Att ni varit en del av mitt. Jag älskar er.

poverty.

Idag har jag kommit till en insikt. Studentlitteratur kan vara jävligt bra. Den kan öppna ögonen på folk. Idag hände detta mig när jag läste första kapitlet i den nya feta boken. Som för övrigt är relativt lättläst och pedagogisk.

Kapitlet, och hela boken iochförsig, problematiserar fattigdom, resurser och fördelning. Ekonomisk utveckling. Och dom hade bett fattiga människor i utvecklingsländer att beskriva fattigdom. Det lät ungefär såhär:

For a poor person everything is terrible - illness, humiliation, shame. We are cripples; we are afraid of everything; we depend on everyone. No one needs us. We are like garbage that everyone wants to get rid of.
(A blind woman from Tiraspol, Moldava)

Life in the area is so precarious that the youth and every able person have to migrate to the towns or join the army at the war front in order to escape tha hazards of hunger escalating over here.
(Participant in a discussiongroup in rural Ethopia)

When food was in abundance, relatives used to share it. These days of hunger, however, not even relatives would help you by giving you some food.
(Young man in Nichimishi)

Don't ask me what poverty is because you have met it outside my house. Look at the house and count the number of holes. Look at the utensils and the clothes I am wearing. Look at everything and write what you see. What you see is poverty.
(Poor man in Kenya)

När jag läser sånt här får jag dåligt samvete. Dåligt samvete för att jag föddes i Sverige, dåligt samvete för att jag oroar mig över att inte ha råd att köpa julklappar till alla jag vill köpa julklappar till, dåligt samvete över att jag ens kunde ligga och tycka synd om mig själv för att jag ville ha godis. Att vi lever i det masskonsumerande samhället, när vi konsumerar mer än vi behöver, där man väldigt lätt sopar sånna här citat under mattan. We are like garbage that everyone wants to get rid of. Att känna sig som sopor, att känna sig som något vi i det masskonosumerande samhället knappt håller i med tång. Något vi tycker luktar illa. Att känna sig som sopor. I tankarna. I magen. I själen.

Men jag ställer mig frågan vad jag kan göra. Jag kan alltid knäppa mina händer och be om ett mirakel. Men frågan är om det räcker att hoppas, när milleniemålen failar och världen faller samman. När Moder Jord ligger nerslagen och tjippar efter luft. När människor dör som flugor på tv4-nyheterna. Varje dag. Ni som läser det här, alla ni som överhuvudtaget har möjlighet att läsa det här, för ni lever i ett samhälle där ni har tillgång till att sitta vid en dator för att göra något så meningslöst som att läsa bloggar. Får ni inte ont i magen? Vill ni inte lämna tillbaka senaste pizzan ni köpte och skänka pengarna till en organisation som kan ge pizzapengarna till en familj som lever på existensminimum. Om ens det. Ofta mindre. Barnen dör av undernäring. Det gör ont i min mage. Jag mår så jävla dåligt av det. Jag påverkas så starkt. Och jag blir så arg på att jag bestämt mig för att bli lärare istället för att kämpa för en hållbar värld i fred. Men det är det som är bäst för mig. Just nu. Men jag vet. Jag har en vetskap kring problemen. Och om jag sår ett frö i nästa generation tonåringar, ett litet för av tankar, tankar på världens fattiga.

Det var bara en tanke. Som jag ville dela med mig av.


Oh yes Mr Lincoln.

Det var funny igår, tråkigt bara att så lite människor från min klass var där. Inget partypeople i den klassen inte. Jag är väl inte så mycket till partypeople jag heller, men jag hänger ju såklart på sånna här skoj event liksom. Svida om och byta identitet är ju alltid kul. Något som faktiskt var roligt på riktigt var att det var flera stycken på festen som när de mötte mig, bara pekade på mig och sa "Lincoln!". Jag tar det som att jag lyckades med min förklädnad. Att det var en snubbe som var utklädd till Che Guevara som varje gång vi sågs pekade på mig och sa "you're jewish!" hör ju nästan inte hit.

Jag tänkte faktiskt bjuda på mig som man. Bara för att jag gör allt för mina väldigt få, men ack så älskade, läsare. Men ni bör ha i åtanke att det var innan jag hade satt upp håret helt, tror inte att Abraham hade små blonda hårslingor hängandes ner från hatten.

Varsågod och njut!


Under förvandling, tränade en del på hans ansiktsuttryck, jävligt bitter kille det där.



Försöker charma damen vid min sida med hjälp av skägget, tror bannemej det funkade!


Här är lilla Sara och lilla Veronica som svidade om hos oss. Sara la ner sin själ i sin utsmyckning till Frida Kahlo, Veronica bangade ur och blev inte alls John Lennon utan snarare spåtanten Sibylla i Harry Potter. Shit happens.
 


Sara = Frida Kahlo! (behöver nog tillägga att; nej, hon har faktiskt två ögonbryn en vanlig torsdag, men inte denna torsdan som synes.

trött tjej på väg att bli trött karl.

Den här dagen har varit förbannat jävla skitlång, och längre ska den bli! En kort summering torde låta som följande: Jag hade ställt klockan på 06.40 för jag tänkte vara ambitiös(simma innan jobbet som började kl 08.15) men när klockan ringde tryckte jag på snooze efter en dålig natts sömn och struntade i att vara ambitiös, kände att jag kunde vara det en annan dag. Sen tog jag mig i alla fall till jobbet, där de berättar att landgången till färjan har rasat(!) så därför äre lite omjusteringar osv vilket resulterar i en kvart övertid, vilket min platta plånbok tackar och bockar för. 

När jag jobbat min kvart övertid åkte jag hem, stuvade makaroner och sprang iväg till spårvagnen för vad jag trodde skulle vara något lärorikt. Det visade sig vara ungefär 20 minuter information där vi fick veta allt vi redan visste om kursen som började idag. Kändes som väl planerad och nödvändig tid. Hela eftermiddagen sen har jag och Veronica sprungit runt i alla secondhandbutiker och maskeradaffärer vi kunde hitta. Jag spenderade 160kr på skägg och en hatt. Det känns i hjärtat. Nu har jag 2000kr att leva på resten av månaden. det är fanimej 20 dagar. Men jag har köpt boken jag behöver och 4dagars mat räddas av helgen hos mor och far. Så jag ska nog klara mig ganska bra. Får jag inget nytt jobb ska jag ju för övrigt ta studentlån, och då lär jag plötsligt bada i pengar.

Just nu sitter jag här och funderar på att öppna en liten cider. Ska förvandlas till en karl för en kväll. För er som inte vet så ska jag på halloweenfest som institutionen planerat och fixat, tema dead famous people. Jag ska vara Abraham Lincoln (därav skägget och hatten). Jag ska alltså bli en rynkig gubbe med helskägg och sur uppsyn, tur att jag inte går dit för att ragga, sexigare kändisar finns det ju. Men jag måste såklart välja en ful. Kanske tar en bild, om jag blir värd att ta bild på. Nu måste jag förresten sy en fluga, då det inte fanns en svart jävla fluga i en enda secondhandbutik(!). Trodde det var en av de självklara sakerna att finna på ett sånt ställe, men icke!

såhär i lunchtid.

Rapport från vardagen: Det är inte så lätt att skära blodpudding som man kanske tror!
Jag bjuder med nöje på mitt misslyckade försök och inser att skolmatsalen antagligen har redan färdigskuren blodpudding på sin meny så jävla jämna och fina de skivorna alltid var. Som ni ser så gav jag upp.


produktiv dag!

Okej. Nu ska jag tamejfan bita ihop hårt och ordentligt. Tentan ska in senast 16.00 idag och det börjar liksom dra ihop sig, kanske dags att knyta ihop säcken och få något gjort. Idag gick jag upp vid halv åtta, för att gå ut och gå, jag tror det var den ambitiösa delen av mig som lämnade täcket för det här, minst sagt, busiga vädret sådär tidigt. Men det kändes helt okej tills min kropp började gnälla och verkligen på alla vis berätta att NU ÄR JAG HUNGRIG. Okejokej tänkte jag och vände hem.

Men åter till det väsentliga, jag har faktiskt varit duktig, jag har bara en sida kvar att skriva på tentan. Men det är ju inte det enda jag har planerat att ge mig på idag. Jag ska köpa världens fetaste bok till nästa kurs som börjar imorn, 1000sidor. Låter skoj. Och sen måste jag få tag i en hög hatt och lösskägg, halloweenfest imorn kväll, jag ska vara en känd snubbe men mer får ses när jag fotograferat skapelsen(mig) imorn. Och sen tänkte jag hinna studsa runt på jympa. Och skriva ett ansökningsbrev (tror jag skrev igår att jag skulle göra det igår? i vilket fall så blev det inte av). Så jag kanske borde börja nu. Jag tror jag gör det.

Dags för tenta. yey.

hej min tå

Jag började dagen med att slå tre tår sjukt hårt i soffan. Nu kan jag inte gå. Det bådar ju gott. Om sanningen ska fram så är det den enda negativa faktorn med vår nya soffa, vi slår tårna i den hela tiden. Nu satsade jag väl ordentligt och det blev t o m som en inre blödning i tån, som jag självklart stack hål på, sånt där lyckas man aldrig låta vara. Jag skrek och killen kom utspringande ur sovrummet, nyvaken och undrande. Där satt jag som en bäbis och grät. Men ni kan inte tänka er hur ont det gjorde. Fruktansvärt.

Veronica kommer snart hit så vi kan slå våra kloka huvuden ihop, såhär dagen före dagen för tentainlämningsdagen. Känns ambitiöst. Senare idag ska jag sätta mig och skriva ansökningsbrev och ringa mina referenser, har hittat ett grymt extrajobb jag bara ska ha. Så jag ska fila och slipa på min ansökan så att den blir bäst.

RSS 2.0