kaifighter

Nu sitter jag här igen. Alldeles för sent och alldeles för pigg. Jag tänker mycket numera, det gör jag. Och jag fördriver tid utan att egentligen få något gjort. Och det irriterar mig. Det är inget som direkt tillfredställer min person. Jag är fröken ordning och reda och jag tycker inte om när saker samlas på hög. Men det är väl en period antar jag. Jag får väl låta de smutsiga strumporna ligga i hörnet en vecka till och jag får väl skjuta upp disken några dagar till om det ska vara nödvändigt. Och jag får väl äta mackor till middag då om det är det jag vill ha. Det får väl vara så. Tills den dag jag bestämmer mig för att ta mig i kragen och ta tag i mitt liv. Men jag låter livet vila lite först. Få lite andrum och komma tillbaka.

Det gör så ont liksom. Det är inte den känslan jag trodde att jag skulle få om vi skulle bryta upp. Jag trodde att det skulle kännas som jag ofta beskriver i mina texter, som om någon sliter hjärtat ur bröstet och slänger det på marken och trampar på det och spottar på det och går sin väg. Utan att komma tillbaka. Så känns det inte. Det är värre än så. Det är som om personen som med varm hand varsamt höll mitt hjärta närmast sitt eget bestämt sig för att lämna tillbaka det. Trycka in det genom mitt stängda bröst, smeka det försiktigt och sen stänga dörren och gå. Med kinderna fyllda av tårar. Kärlek utan hopp om framtid. Något som rann ut i sanden, utan att det egentligen var meningen, eller något vi alls ville.

Och nu är jag trött på alla som vill ha en förklaring. Att strö salt i såren var och varannan dag är faktiskt inte roligt. Det gör fruktansvärt ont.

I helgen var mamma och pappa här och gosade med mig. Vi lagade god mat och gick fina promenader och sommaren kom till Göteborg. De hade även med sig min gamla trogna tjocktv så nu ska det bli titta av i lyan. Jag jobbar på det här med att bo ensam, det blir nog lättare med en tv som kan prata med en. Jag tänkte skriva om min träningsvecka, även om jag fick lite för många vilodagar.

Måndag: gymträning 2*12 innan jobb, löpning hem från jobb
Tisdag: vila
Onsdag: gymträning m. högreps 3*30, 30min cardio
Torsdag: vila
Fredag: HIT (Högintensiv träning)
Lördag: vila
Söndag: gymträning m. Therese 3*12 avslutat m. 32min löpning

Det blir mycket vila när man har helgbesök. Och att jag sovit som en kratta fick mig att ställa in flertalet pass under veckan. Jag ska göra comeback kommande vecka. Återigen försöka få in mer löpning och kanske prova ett crossfitpass. Det ska vara riktig gristräning har jag förstått, och det kan ju vara nåt som lockar en sån som mig. Jag ska ladda upp med sömn, mycket sömn. Och eftersom att solen ska skina imorn när jag har konditionsdag, så tänker jag mig en löprunda innan och en efter jobbet. Får se om jag är lika motiverad imorgon. Risken är ju inte så stor.

Här ser ni årets tröttaste tjej. Igår var jag så trött att jag till och med struntade i träningen. Helt. Och det händer inte ofta kan jag erkänna. Sen gick jag och la mig hyffsat tidigt efter att ha bakat fuskbröd(mix) och så sov jag i typ 10 timmar. Och ÄNDÅ ser jag ut såhär? Jag menar, vad är grejen? Nu måste jag rycka upp mig. Diskning står på schemat och det brukar ju alltid göra att man blir på gott humör, eller?

Idag har jag stängning, och det ska bli gött. Hoppas jag kommer iväg så jag hinner bygga lite muskler och bränna lite fett innan jag börjar, gymmet får en liksom att kunna tänka på annat.

Nej jag har inte dött. Det händer bara lite mycket i mitt liv för att jag ska hinna ens komma ihåg att uppdatera bloggen. Det här har varit en jävligt bra träningsvecka. Den har sett ut ungefär såhär:
Måndag: gymträning med högreps, 3*30
Tisdag: Vårruset, 4,3km á 20 minuter
Onsdag: gymträning m. Therese, 3*12 och 20 minuter crosstraining
Torsdag: Cirkelfys
Fredag: Vila
Lördag: gymträning med högreps, 3*30 och 15 minuter crosstraining
Söndag: löpning och kanske box

Inför kommande vecka planerar jag nog in aningen mer löpning, ska satsa på tre pass varav ett ska vara en mil långt. Hoppas jag får med mig någon social snubbe på det, så att det blir pratglatt. Det är jobbigt att man inte kan satsa på både gym och löpning. Jag vill göra båda mycket och hela tiden. Men gymmar jag mycket blir jag för tung för löpning och löper jag mycket hinner jag inte gymma tillräckligt för att ge det de resultat jag vill ha. Jobbigt.

Måste för övrigt skryta om att mina vänner kom i mål på fantastiska tider i göteborgsvarvet. Jag är så stolt. Grattis.

Nu ska jag i alla fall svida om för det där löppasset som står planerat på söndagen, nu när jag var så ivrig att skriva om det att jag skrev om det redan innan jag sprungit. Det är fantastiskt löparväder utanför fönstret, solen skiner och det har inte hunnit bli för varmt.

Sa jag förresten att jag sprang 15 kilometer för första gången i hela mitt korta liv i helgen? Sista fem kilometrarna hade jag ont i knäna och vaderna och psyket, och sista 3km bet jag helt enkelt bara ihop. Som bara fan. Och jo, det gick. Mycket tack vare Mia som var med och ledde och visade vägen (och pratade utan uppehåll, tack). Sen firade jag det med goda vänner, öl och glass. En stor fet glass. Och så sov jag över hos världens bästa Therese.

Jag måste bara skriva det igen; 15 jävla kilometrar!




Och om tre timmar springer jag vårruset, det är 4,7 och jag ska springa som om jag aldrig gjort annat. Bannemej.

Om inte så säger jag det nu; Jag har världens bästa kollegor och jag skulle inte byta dom för allt smör i småland.
Här kommer det ett gäng bilder som jag ärligt stulit från Therese, men jag hoppas att hon förlåter mig inom en framtid. Igår partajade vi på Liseberg och det är självklart därifrån bilderna kommer :)

Igår tränade jag för första gången på ungefär 3 veckor. Det var på arbetstid och det var cirkelgym. Roligt och lagom svettigt och det fyllde på min endorfinmätare lite grann, men halsontet som infann sig sen på kvällen tryckte ner mätaren i botten igen. Jag kan bli så arg på kroppen ibland, låt mig vara frisk. Nu mår jag som en kratta och det finns ingenting som något annat än träning kan göra åt det. Så det är väl bara att vänta antar jag. Tills imorn, för då ska jag springa 1,5mil med mina kollegor, halsont eller inte. Sådetså.

Jag sov som en kratta inatt för jag var så nervös. Nu sitter jag här med aningen blodsprängda ögon, en kraftlös kropp och ont i halsen. Bästa uppladdningen någonsin. Bussen går 09,04 och jag ska packa i ordning det sista (läs: packa upp allt jag redan packat och byta ut allt mot det jag inatt funderade ut att jag skulle ha med mig istället) och kanske hinna en powernap innan dess.

Idag är jag arg på försäkringskassan och posten. Mitt SGI har inte kommit och nu börjar jag bli riktigt förbannad. Jag ringde dem nu och nu sa hon att det kan ta upp till en vecka innan det skickas från dom, och tanten jag ringde i torsdags sa att det hade skickats i onsdags? Sånt kan göra mig så irriterad. Men hon jag pratade med nu skulle skriva ut det och skicka det med a-post till mig så får väl killen komma ut med det. Men som sagt, det kan göra mig så irriterad när administration ska ta så himla många vändor hit och dit. Nu är det i alla fall på väg, en vecka för sent och nu ska jag behöva vara nervös över det också.

Uppdatering: Nu har jag packat om och rätt och tagit bort och lagt till och nu är jag ganska nöjd. Insåg just att jag ska nog ta ut lite pengar innan bussen går, kan vara bra att ha lite kontanter med mig, så nu måste jag sluta skriva. Men jag vill inte. Nu är det dock pang på som gäller, ingen tvekan, jag ska göra det här så jävla bra det bara går (håll alla era tummar för mig).

Puss.

Klockan är 09:45 när jag börjar skriva det här. Vid den här tiden imorgon rycker jag in för att göra GUF i två veckor. Grundläggande soldatutbildning för frivilliga. Jag vet inte om jag någonsin varit såhär nervös inför något i hela mitt liv. Kanske när jag skulle börja gymnasiet, då minns jag att magen vände sig väldigt många gånger samma morgon. Och benen var som spagetti. Ungefär som nu.

Vad jag är nervös för? Att jag ska bryta ihop såklart. En Becka utan sömn borde inte vara en särskilt bra Becka. Men jag ska försöka vara mitt positiva jag för det mesta, jag tror att allting blir lite lättare då. Jag är nervös att ingen ska tycka om mig, såklart, hur kul hade det varit? Jag är nervös över att jag ska ha fel saker med mig, att jag ska sakna killen alldeles för mycket och för att jag ska få skoskav och råka gnälla så att folk tycker att jag är jobbig. Låter det som banala saker? Jomenvisstgördet. Fast om ni tänker er att ni lägger tusen såna här tankar i en hög som ni trycker in i min mage och min hjärna och som har legat där och spökat en vecka så är det inte lika banalt längre, då är det lite jobbigt.

Jag är nervös.
Men jag har laddat kameran och skrivit en "Att-inte-glömma-lista" och jag har tvättat underkläder för två veckor som nu ligger nerpackade i väskan för att åka på äventyr med mig. Jag har även dragit på mig en miniförkylning som grämer mig.

Ja, ehm. Kort sagt så är jag nervig och behövde skriva det någonstans.
http://www.svenskalottakaren.se/start/utbildning/militar/gu-f Där kan ni läsa om GUF :)

Så skönt med en extra ledig förmiddag. Jag älskar mina förmiddagar hemma innan jobb. Idag har jag ätit en god långfrukost framför nyhetsmorgon och stålmannen och ska pyssla lite tänkte jag. Jag är supernervös för GUF:en jag ska göra. På lördag rycker jag in och det jag är mest rädd för just idag är att jag ska hinna bli förkyld lagom tills dess eftersom att alla andra verkar vara det. Därför innehöll min frukost även en shot kanjang, en extra c-vitamintablett och en kopp te. Mellanmålet sen ska också c-vitaminboostas med en apelsin. Jobbigt. Hoppas jag lyckas hålla mig frisk.

Jag har fått två nya träningsprogram som jag kan köra i upp till två månader om jag vill. Det är ett högrepsprogram där jag ska jobba mig upp från 30-45 reps på varje övning och ett med 12-15 reps. Ska bli spännande, även om det såklart är roligare att köra tungt. På högrepsen går jag ner till ungefär 1/3 av de vikterna jag kört innan, vilket känns deppigt. Men jag hoppas att det ska få upp flåset ordentligt och hjälpa mig i löpningen.

Det var allt för mig. Jag är ett nervvrak den här veckan.

Igår stod det backträning på schemat. Jag har aldrig sprungit ett backpass tidigare i hela mitt liv. Men det gick bra och jag tog mig hjälpligt upp för alla tio backarna som var med på rundan. Jag tror att det peppande sällskapet gjorde susen dock. Att jag har ont i vristen idag är något jag tänker bagatelisera och lägga på hyllan, för idag är det intensivträning i gymmet med löpning som avslutning som gäller och jag är taggad till tänderna. Jag tror att jag hamnat i ett flow med träningen nu, det känns bra.

För övrigt så är jag bitter för att någon(jävel) har sparkat sönder min cykel. Killen säger att han kommer kanske kunna fixa till den, men det är inte säkert och vi har inte hunnit kolla på den än, varpå jag nu betalar varje bussresa till och från jobbet med engångsbiljetter för att jag var för snål för att köpa månadskort när jag ändå ska rycka in i GUF nästa helg. Jag hade velat gå till jobbet, men jag tycker det är dumt att överanstränga min överansträngda vrist med promenader. Då lägger jag hellre den belastningen på jobbet och träningen. Men åter till min cykel, för det finns nämligen ett ord för sånt här; ONÖDIGT.

Om helgen varit bra?
OM helgen varit bra!

Fredagskvällen började enligt gängse rutin med HIT direkt efter avslutat jobbpass. Efter det kände jag det i hela kroppen; pizzadags! Så när jag kom hem begav jag mig helt själv till pizzerian och köpte en kebabpizza med färsk sallad på, fick ett "trevlig kväll" från pizzabagarn och gick hem och satte mig i soffan. Jag tryckte i mig hela pizzan på rekordtid och var mycket nöjd. Under tiden kollade jag på en komedi och satt och skrattade för mig själv i soffan.

På lördagsmorgonen vaknade jag av mig själv runt 07,20 och insåg att om jag går upp med en gång hinner jag springa en runda innan tvättiden började. Så det blev 4,5 morgonkilometrar som satt väldigt fint. Sen tvättade jag och pysslade och plockade en stund och så begav vi oss till Torget för att köpa muminkopp, bullingredienser och godis. I lördags hade jag nämligen godisdag och hade bjudit hem lite kollegor på bullar. När jag kom hem slog jag på stort och bakade dubbel sats bullar. Mellan jäsningarna provade jag mina vingar lite på longboard och diskning. Sen ramlade gästerna in och vi vräkte i oss bullar i ungefär 3-4 timmar. Jag skulle gissa att vi tillsammans klämde ungefär 50stycken. Vi drack även 4,5liter mjölk. För man måste dricka mjölk till nybakta bullar.

Sen var det söndag och första april. Jag mötte upp Johanna på friskis för lite IndoorWalking och svettades i en timme. Sen traskade vi hem till mig där Therese väntade. Vi fixade godaste maten och satt och påskpysslade i några timmar. När vi var färdiga med alla kycklingar och kaniner tyckte jag att det passade fint med ett träningspass eller två till, så jag vandrade återigen iväg till friskis och mötte där upp ytterligare en kollega som var träningssugen. Vi körde ett gympass med vår hemmasnickrade triset och efter det hoppade vi på ett boxpass för att höja pulsen ytterligare. Efter duschen var jag trött och slutkörd och gick hem för att äta och lägga mig på soffan. Där låg jag sen till läggdags. Utan att röra mig.

Mitt resultat av påskpysslet :)

Idag har jag lärt mig att man helst ska undvika att använda päron när man gör smoothies. Det blir väldigt grynigt och när man surplar i sig blandningen så känner jag känslan; mannagrynsgröt. Och det var inte roligt alls.

Kom för övrigt just tillbaka från en liten löprunda i solskenet. Jag har ingen aning om hur långt jag sprang men det tog 35 minuter.

Varför det bara var en bild i det förra inlägget? För att jag hade skrivit ett snitsigt och bra inlägg som bara försvann, så då blev jag sur och la bara upp en bild. En väldigt vacker sådan dock. Jag menar, kolla stilen?! Världsmästaren. Jag var för en timme eller sådär ballast i stan där jag gled runt utan att ramla en enda gång. Mycket stolt.

Idag hade jag friskvårdstimme på jobbet och gymmade och sprang nån kilometer eller två med bästa kollegan. Det var brutalt jobbigt. Men också brutalt roligt. Och brutalt svettigt. Jag samanfattar nog dagens träningspass som brutalt i både positiv och negativ bemärkelse och lämnar det så.

Igår låg jag och tänkte och kom på att jag inte har skrivit något vettigt sen novellen som jag skrev förra året. Det är lite dåligt faktiskt. Så jag bestämde att det måste bli ändring på det och därför ska jag börja på något nytt. Kanske i helgen, natten mellan lördag och söndag typ. Man skriver riktiga texter bäst nattetid, för då är man ensam, och det hjälper tydligen. Det är allra bäst om man sitter uppe efter att alla andra man känner har gått och lagt sig, för då finns det inget som kan störa en. Det är nog därför jag skriver riktiga texter så sällan, för att jag alltid går och lägger mig innan klockan blivit 22,30. Jag känner mig som en medelålders som går och lägger mig vid den tiden även på helgerna oftast. Men eftersom att jag går upp så tidigt så är jag väldigt trött när kvällen kommer och bara längtar efter sängen. Sängen är för övrigt bäddad med killens mormors lakan, varpå sängen känns som att man är liten och sover över hos mormor, vilket var det mysigaste som fanns.